31 januari 2013

Månggifte 2 - Mammas utbildning och barnets hälsa

Under 1970-talet började betydelsen av mammans utbildning för barnets hälsa att uppmärksammas, och 1979 kom epidemiologen J C Caldwell med en studie över barnadödligheten i Nigeria som visade att av alla samhälleliga faktorer var mammans utbildning den viktigaste. Den var viktigare än rikedom och viktigare än sjukvård. Även typen av äktenskap hade betydelse, monogami verkade gynnsammare än polygami. I ett monogamt äktenskap är kvinnans ställning, och därmed även barnets, starkare, menar Caldwell. Han beskriver hur kvinnorna går från att skämma bort sina barn till att istället skydda dem. Dessutom tycks högutbildade kvinnor sällan leva i polygami. Utbildning ger kvinnor en status de inte haft förut, och i sin nya roll tar de med sig barnen in i en betydande roll i familjen. En kvinna med utbildning förväntas inte heller av omgivningen att alltid följa traditionerna.
       Utbildning har en stor betydelse för hälsan i allmänhet, en betydelse som  inte kan reduceras till förmågan att ta till sig hälsoråd. Viktig är också kunskapen att söka rätt vård och kunna hävda sig gentemot sjukvårdspersonal. Utbildning ger dessutom både bättre jobb och bostad, social status och självkänsla, kanske också ett livgivande intresse.
       Är det då bara formell utbildning som räknas, eller kan studiecirklar, aktivitet i föreningsliv och egen läsning och lärande betyda något? En kvalificerad gissning är att det gör det, även om de stora epidemiologiska studierna tittar på råa data som antal år i skolan, eller om man är läskunnig eller ej.
        Michael Marmot har i en legendarisk studie av statsanställda i England (Whitehall-studien) kunnat visa på att hälsan stiger med statusgraderna i jobbet. Att vara en klass högre i Whitehall betydde mer för hälsan än att vara rökfri. Han skriver även i sin bok Statussyndromet om hur de skådespelare som fått en Oscar lever flera år längre än de som nominerats men inte fått någon.
        Är då det väsentligaste man kan göra för sin hälsa att sluta med transfetter, ta trapporna och dricka grönt te?  Njae, forskningen stöder snarare att man ska försöka få en Oscar, syns det omöjligt kan man ju utbilda sig, yrkesmässigt eller akademiskt eller på vilket sätt man vill, sluta röka är ju inte fel  eller gå ner i vikt, men framför allt ska man bilda sig, och kanske redan idag slå sig ner med en bok om mänsklighetens historia. 

Artikel: Caldwell JC. Education as a Factor in Mortality Decline. An Examination of Nigerian Data. Population Studies. 1979; 33(3):395-413.

30 januari 2013

Månggifte 1 - Bonde söker fruar

       Centerns nya idéprogram har blivit mycket hånat, med ord som tokliberalt, eller påståenden att partiet glömt bort sina rötter i landsbygden. Detta är ett missförstånd. Man kan tänka sig ett slumpartat möte, en sen kväll på Stureplan kanske, mellan en ensam centerpartist och en drucken producent på TV4. Vad kunde de ha gemensamt, förutom bostadsadress och förakt för överjäst öl? Böndernas situation naturligtvis. De tänker inte på mycket annat.
       Bonde söker fru, denna magnifika succé, börjar bli sliten. Billig TV, javisst, men hur länge kan man hålla ut? Här kommer den briljanta idén med månggifte in i bilden. Var det producenten eller politikern som först uttalade orden? Det får vi aldrig veta. Över alltför många glas nerkyld öl uppstår idén som av sig själv. Ännu fler att välja mellan! Ännu fler att välja ut! Och dessa mängder av blivande fruar, vad osams de kan bli med varann, vad irriterade. Hur konfliktskapande är inte alla försök att dela partner man sett genom tiderna hos arten människa, och konflikter, det är det material som billig TV görs av.
       Resten av idéprogrammet kan man säga gav sig själv. Så snart man på centerpartiets kansli, denna gång över beskt automatkaffe, insett att böndernas många fruar inte bara skulle bli en säker tittarsuccé och fylla alla löpsedlar till plåga för landet, utom dessutom skulle innebära billig arbetskraft för jordbruket var allt igång. Hur ofta träffar man på billig arbetskraft i Europa av idag? Fri invandring, ropar någon, naturligtvis utan försörjningsstöd. De kan gifta sig med bönderna. Aldrig i historien hade Centern tänkt så nytt. Man kunde se Annie Lööf med drömmande blick ut genom fönstret säga att inte ens Friedrich Hayek gått så långt som de.
       Och naturligtvis har de rätt. Vem vet hur länge EU orkar hålla uppe jordbrukssubventionerna? Med Storbritannien som hotar att backa ur förbundet,  Sverige som vill minska budgeten och euroländerna skuldsatta upp till taknocken. Det är förstås i detta klara ljus man  måste se det annars så märkliga förslaget om att slopa skolplikten. Barn är billig arbetskraft för jordbruket! Många fruar får många barn.
        Hur kan någon påstå att Centern glömt bönderna? Centerpartiet tänker i själva verket inte på något annat än bönderna.

24 januari 2013

Prokrastinering

       Olustigt att jobba? Motvilligt att göra det man ska? Är du i själva verket ovillig att åstadkomma något som helst konstruktivt och hittar på avledningsmanövrer för att undvika det? Som att läsa bloggar? Eller att skriva dem?
       År 2011 fick John Perry  IgNobel-priset i litteratur för just detta. IgNobel-priset är ett pris för forskning som först får en att skratta, och sedan att tänka efter. John Perry är professor i filosofi och man skulle kunna säga också expert på att skjuta upp saker - att prokrastinera. Han har dock förvandlat sitt uppskjutande till skön konst och filosofi. I essän How to Procrastinate and Still Get Things Done berättar han hur en människa med denna så vanliga karaktärssvaghet ändå kan få saker gjorda. Och inte lite heller.
       Det viktigaste är att lura sig själv att man har en stor uppgift som man måste göra. Uppgiften ska i verkligheten inte vara så viktig som man inbillar sig, och framför allt inte särskilt akut. Därefter gäller det för den prokrastinerande människan att undvika denna motbjudande och arbetssamma uppgift genom att göra andra saker istället. Det är i själva verket genialiskt. Både överjaget och prestationsdjävulen bjuds in i detta självbedrägeri och lurar det enkla jaget att göra arbetsuppgifter som plötsligt framstår som både roliga och lätta jämfört med det man måste göra. Jag ska bara, säger det lättlurade jaget, och svirrar iväg som en virvelvind av arbete. Jag ska bara... Och vips är artiklarna skrivna, hunden badad, äpplena plockade och gåsen stekt.
       Det enda man inte gjort är den där stora uppgiften som vid närmare påsyn kanske inte var så stor.
       Vad lätt det är att lura sig själv! Nästan lättare än att lura andra.

19 januari 2013

Utplåna minnet av kloak

Homeopatiska preparat av till exempel giftig murgröna eller berlinmur (ja!) späds ut någon miljard gånger för att på så sätt få sin starkaste effekt. Vid det laget kanske det inte återstår en enda molekyl  av substansen i spädningen, men verkan ligger i att vattnet minns vad det blandats med, enligt homeopatisk expertis.
       Förnuftsdrivna människor som representanter för Vetenskap och Folkbildning (VoF), också känd som hundbajsklubben, kommer nu att hävda att vatten inte har något minne! Självklart. Det vill säga, det finns inga bevis för att vatten skulle ha minne.
      Om vatten i själva verket hade ett minne vore homeopaternas problem mycket värre än att behöva gaffla med hundbajsare. Hur stänga av de icke medicinska minnena hos vattnet? Minnet att vara saft med smulor av kanelbullar i, minnet av jord, te, vattenbufflar, allt detta havssalt, och naturligtvis - fekalier. Ta bort minnet av lukten av skit, hur gör man det? Himmel.

18 januari 2013

Zorba the Greek - med ett öga på krisen

Filmen Zorba är gemytlig. I den får man  lära sig att njuta av livet, och dansa. Det är gulligt, det är fint, det är musik.
      Om det inte var för ett par saker. Det är storm när filmen börjar. En engelsman är på väg till Kreta för att starta driften i den gruva han ärvt. Som guide väljer han redan i Pireus ut landsstrykaren och humoristen Alexis Zorba. Eller är det han själv som väljs ut? Väl på Kreta slår de sig ner hos den franska änkan Mme Hortense i hennes hotell. Hon lever närmast som en bordellmamma, men utan andra skyddslingar än en papegoja. Det nya livet börjar med att försök att öppna gruvan, där gruvgångarna rasar ihop över Zorba redan innan den förste arbetaren kommit in. Nåja, han överlever. Zorba riktar sedan in sin överdrivna energi på att försöka hugga ner klostrets skog för att bygga nya gruvgångar, att lura den labila franska änkan i säng, och driva den tröge utlänningen att gå i säng med byns unga grekiska änka. Denna änka är allvarlig, svartklädd, religiös och ser ut att behöva muntras upp. Scenen när Zorba förkunnar för engelsmannen att en kvinna som sover ensam är en skam för alla män skulle vara rent rörande om den inte följdes av en där han visar upp sina ärr från kriget och berättar om de män han dödat, kvinnor han våldtagit och byar han bränt.
       En kväll får Zorba en sorts anfall och börjar dansa. Musiker dyker upp ur ingenstans. Det liknar mera tvång än glädje, närmast som ett epileptiskt anfall. När han kommit till sans efteråt säger han, jag dansade när min treårige son dog, alla de andra de grät, men jag var tvungen att dansa.
       Så åker Zorba till stan för att handla utrustning, festar runt och fastnar en vecka hos en ung hora. Under tiden har utlänningen i ett tillstånd av förvirring gått och lagt sig hos den svartklädda änkan. I dörren säger han xenos, främling, det enda ord han kan på grekiska. Och änkan släpper in honom, vilt gråtande, men låter allt hända. Dagen därpå har den man som varit kär i henne dränkt sig, och byns alla män bär upp honom från havet. Zorba kommer hem från staden glatt pladdrande och får veta att han nu måste gifta sig med den franska änkan för att sona sin bortvaro. Något annat berättar inte utlänningen för honom. På söndagen, utanför kyrkan, dödar byborna den grekiska änkan framför ögonen på främlingen som gör ingenting. Han ser henne stenas och knivskäras, men han gör ingenting annat än att ropa på Zorba. Zorba räddar henne en stund från några av knivarna,  men så vänder han ryggen till och då är hon död.
       Nu förlovar sig Zorba med sin vimsiga fransyska och inom kort dör hon i feber. Redan innan hon helt dött har några små svartklädda gummor tagit plats vid änden av rummet som asgamar väntande på bytet. När ryktet sprids springer hela byn mot hotellet, skrikande utlänningen ska dö, hon har inga släktingar, staten kommer att ta allt, det är bättre att vi tar det för vi är de fattiga! Inom minutrar är allt plundrat förutom papegojan och den tar Zorba med sig till sitt nästa projekt: att forsla timmer nerför berget till gruvan i en specialbyggd linbana. Hela byn är åter på plats, inklusiva präster med vigvatten och Zorba med ett gevär. Linbanan rasar i ett magnifikt debacle, för varje välsignelse och gevärsskott lite till, tills allt är rasat och alla ivägskrämda förutom främlingen och Zorba som glatt äter grillat lamm på stranden och börjar dansa.
       Man kunde säga att oskulden och glädjen har segrat - vad ska man med gruvor till när man har musik? Vad ska man med kvinnor till när man har dans? Och dessutom finns det alltid fler kvinnor. Kanske inte lika festligt att se är detta horribelt misslyckade försök till industrialisering. Inte ett gram kol kom ut ur den gruvan. En främling, xenos, kom till detta land, med en vansinnig guide som uppenbarligen inte visste vad han gjorde, främlingen distanserad och passiv inför allt, den enda aktiva handling han gjorde var att gå till änkan och starta en händelsekedja han sedan kände sig tvungen att bara åse; åt gruvan gjorde han intet, han ser på Zorbas galna planer och låter dem pågå. Vem är denne passiva kalla främling som väljer en dåre till vägledare och slutar med att dansa en glad dans på stranden som om han genomgått en förvandling? Kanske har han mognat, kanske har han blivit en gladare typ. Kanske är filmen bara en nidbild av greker, av engelsmän, av kvinnor, av män, av munkar, av änkor. En nidbild av fattigdomen. Ingen xenos kommer att kunna åstadkomma något gott i det här samhället som han inte förstår och bara vill exploatera, allra minst med en korrumperad  och självuppfylld guide.
       Året är 2013 och man kan undra vad xenos i form av de internationella valutamännen, de europeiska centralbankerna och de riskkapitalister som köper upp det grekiska arvet ska skapa för ny värld. Det kommer inte att saknas korrupta grekiska politiker att guida dem till det i alla fall.
          När Zorba the Greek slutar är allt ödelagt: skogen är nedhuggen, gruvan har rasat, kvinnorna är döda. Zorba och främlingen dansar vidare på stranden och drömmer redan om nästa strand, nästa gruva  att rasera och nästa kvinna att tillintetgöra. Oppa!

14 januari 2013

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans - översatt av maskiner


Erik Lindegrens Arioso:

Någonstans i oss, vi är alltid tillsammans, 
någonstans inom oss, vår kärlek aldrig fly 
någonstans
o någonstans
slutade alla godkända tåg och alla klockor:
någonstans i oss, vi är alltid här och nu,
är vi alltid din nästa förvirring och förblandning,
undrans vi plötsligt under och omvandling,
bryter vågkraft, roseneld och snö.

 Någonstans i USA där benen har vänt vita 

efter forskare och Skeptic nedsegnade törst 
vägrar att flytta
den förseglade vikar
O moln av tröst!
 plats i USA
där deras ben har vänt vita och hägring, programmet 
ökar de externa säkerheten dyningarnas svullen
spegel till vår fjärrkontroll som stjärnan i en dyning
, tror jag vårt nära som stjärnan i en dyning
 skur drömmen är alltid masken och du
sårade glider från mig
att komma tillbaka igen
för att komma tillbaka till mig 
mer och mer av oss, mer och mer dig.

Översatt till norska, tillbaka till svenska, till engelska och återigen svenska.