27 juli 2013

Mer hälsa för pengarna

Världshälsoorganisationen (WHO) har ägnat en av sina stora världshälsorapporter åt frågan om sjukvårdens finansiering. Kapitel 4 med titeln More health for the money ägnas specifikt åt ineffektivitet inom sjukvården, och dess botemedel effektiviseringar.
       Man räknar med att uppåt en biljon dollar går förlorade årligen i ineffektiva sjukvårdssystem. De besparingar som skulle kunna göras med effektiviseringar uppskattas till 20-40% av jordens totala sjukvårdskostnader. Det betyder inte att de resurserna skulle behöva användas till andra saker än till hälsa, men tvärtom att fler människor skulle få tillgång till nödvändig sjukvård, ja rentav till avancerade behandlingar.
       I låg- och medelinkomstländer handlar det om att möjliggöra för alla invånare att få tillgång till sjukvård. I höginkomstländer rör det sig om att ha råd med avancerade behandlingar för alla på lika villkor, till en kostnad som är politisk möjlig.
       Att effektivisera innebär inte bara att skära ner på kostnaderna, slår WHO fast. Det innebär också, eller framför allt, att få ut mer nytta av de pengar som spenderas - att få mer hälsa för pengarna.
       Det är intressant att WHO bland de tio största källorna till ineffektivitet inte nämner för mycket personal. Inte en stavelse i kapitlet antyder att detta skulle vara ett globalt problem. I Sverige tycks det vara metoden par préférence i effektivisering att helt enkelt och brutalt skära ner på antalet anställda. WHO nämner istället omotiverad och illa betald personal som ett av de tio stora problemen. Bland de andra nämns inadekvat bruk av mediciner och teknisk utrustning, felaktiga val av behandlingsmetoder, korruption och vårdskador. Mer om detta senare.
       Så varför väljer Sverige alltid att spara på personal?

21 juli 2013

Åt ångest gläd dig

Den persiske poeten Rumi, född i Afghanistan, mystiker, sufier, skriver:
"Åt ångest dig gläd, åt ångest och förnedring, ty ångest och förnedring är den                repets snara hvarmed Den Högste drar dig Hem till Sig."
       Man kan inte bara sitta i soffan och rapa av lycka, mätt på grillbiffar, solsken och öl, hur mycket man än vill det. Att vara människa är någonting mer än det.
       Förr eller senare drabbas man av kärlek, sorg och uppgifter i livet. Eller ångest, för att inte leva tillräckligt, ångest för att inte tillräckligt ha drabbats av kärlek, sorg, glädje eller de mystiska uppgifterna att leva för.
       Det är bara att be om att få drabbas.

19 juli 2013

Stekt

Ännu en dag i Grekland. 25.000 offentliganställda, bland annat lärare och poliser, ska flyttas in i "omställnings-program" för att omskolas till en arbetsmarknad som inte finns. Landet har nu 27% arbetslöshet. Ytterligare 15.000 ska bli av med sina jobb nästa år enligt planen. De som har kvar jobben får lägre lön. Detta i en ekonomi som redan går katastrofalt illa, och som med varje besparingsåtgärd bara krymper ännu mer, vilket Internationella Valutaunionen erkänt nyligen.
       Under tiden dyker den tyska finansministern Schäuble upp i Athen för att "stödja" den grekiska regeringen i det senaste beslutet att stå fast vid besparingsåtgärderna. Gör man inte det får man förstås inte ut nya räddningspengar från trojkan. Någon skuldavskrivning vill Wolfgang Schäuble inte höra talas om. Samtidigt vill det grekiska talet om Tysklands skuld inte tystna, den skuld man drog på sig under ockupationen då man tog Greklands guldreserv ut ur landet. Den skulden avskrevs 1948. Vid det laget hade man lämnat efter sig bortåt en halv miljon döda. Dödsorsak: ockupation.

16 juli 2013

Att vara en medborgare

Att få sitta ner och prata med sina jämlikar på en fri plats i en fri tid, tala om vad man vill, är det inte detta som är grunden i all demokrati? Att vara en samhällsvarelse, en medborgare. Lite kaffe till skadar inte, inte heller den friska luften och svalkan i skuggan. Friheten att vara en människa. Glädje.


      Männen i den uråldriga grekiska demokratin ständigt pratande vid sitt kaffe. Detta är livet. Men var är kvinnorna?

14 juli 2013

Ett statistiskt sammanträffande?

det här att kvinnor alltid tycks städa?

eller bära på saker?

eller skrubba?

10 juli 2013

Polis polis potatismos

I sina svarta västar, svarta stövlar, svarta byxor, svarta stärkta skjortor med emblem på armarna; med sina motorcyklar, hjälmar och sin radio på plats strax under hakan står de där och pratar och har ingenting att göra. Vilken nitlott, att vara polis här på en liten ö i joniska havet där inget tycks hända. Inga demonstrationer eller upplopp, inga kravallstaket eller bensinbomber. Bara någon full turist...

       Och de som har klätt upp sig så.

9 juli 2013

Pojkar utan sysselsättning

På en grekisk ö i joniska havet sitter dessa unga pojkar och försöker hitta på jäkelskap. De kommer inte på så mycket. Vad ska de ställa till med? Finns inte ens mycket att stjäla på ön. Och bryr sig någon i om de bara bråkar och svär? Här händer ju inget. Har de pengar till öl? Nja...

       Undrar om de vet att ikonerna i museet på vars trapp de sitter är värda miljoner euro? Många miljoner till namnet? Troligtvis inte. Och ännu mindre att ikonernas verkliga värde är 318 miljarder euro. Minst.

8 juli 2013

På en ö i det joniska havet


Gubbarna har suttit där i evinnerliga tider och de sitter där än.

7 juli 2013

Post mortem Irland

På senaste tiden har man börjat riva upp eurozonens gamla döda räddningsprojekt ur mullen för att se vilka sjukdomar de led av, kanske rentav fastställa dödsorsak.
       Irland, som nyligen hamnat i ännu en svår ekonomisk nedgång, får nu handskas med betänkligheter om man gjorde rätt i att låta skattebetalarna stå för bankräddningar 2008. Inspelningar av telefonsamtal mellan chefer på Anglo Irish Bank har läckt ut, och visar att man från bankens ledning medvetet förde allmänheten och parlamentet bakom ljuset genom att inte avslöja hur stora förlusterna verkligen var. En av de högsta cheferna resonerar som så att om förlusternas storlek blev känd, kanske man från samhällets sida skulle tro att man hade ett val. 
       Vi ska inte bara tro att vi har ett val. Vi ska vara övertygade om att vi har ett val. Island räddade inte sina banker, och ön har inte sjunkit som ett förlorat Atlantis. Även på Cypern gjordes ett annat val och man frös banktillgångar över 100.000 euro där. När det inträffade beskrevs det som ett undantag, men senare lagförslag inom EU tyder på något annat. Nu planeras för en lagstiftning där investerare i banker och de med stora tillgångar får ta de största smällarna. Det skulle i så fall innebära slutet på de urskillningslösa och vettlösa bankräddningarna. Låt oss hoppas.

4 juli 2013

Grundkurs i ekonomi

Världens billigaste och bästa(?) grundkurs i ekonomi erbjuder Internationella Valutaunionen (IMF) i sin rapport om Greklands "räddning" i eurokrisens epicentrum. Här behandlas krisens grunder, räddningsplanerna, övervägandena och framtids-projektionerna. Här rapporteras om allt som gick snett, vilket var ganska mycket. Här berättas om de projektioner som slog fel, vilket var de flesta. De ekonomiska teorierna i praktiskt arbete kan man säga, och med ett detaljerat facit.     .
       "The program was based on a number of ambitious assumptions" , säger man i punkt 53. "Programmet baserades på att antal optimistiska antaganden". Ja, det gjorde det.
       Inte mer än 18 dollar behöver man lägga ut för denna verklighetsbaserade undervisning, eller faktiskt inget alls om man laddar ner den gratis och helt lagligt.
       På bloggen Dafni har nu tolv inlägg publicerats om denna stackars rapport, och detta är till allas lättnad det sista.

3 juli 2013

Demokratins smala livsrum

Eurokrisen förändrar hur beslut fattas. Lägets allvar tvingar fram drastiska lösningar, snabba beslut och ofta nog ingripanden av överstatliga organisationer. Internationella Valutaunionen (IMF) beskriver i sin rapport om Greklands "räddningsprojekt" vilka vägval och överväganden man stod inför. Besluten var inte på något sätt självskrivna, och resultaten sällan riktigt vad man väntade sig. Man erkänner att man saknade folkligt stöd och legitimitet, men hävdar samtidigt att diskussionen om ett eventuellt grekiskt utträde ur euron borde ha förts bakom stängda dörrar och inte offentligt, kanske för att inte oroa marknaderna och trassla till räntan på statsobligationerna.
       I det nya Europa krymper utrymmet för åsiktsskillnad. Kriserna, vare sig av politisk eller finansiell grund, tillåts att pågå för länge. När de officiellt ska åtgärdas, helst med överstatlig hjälp, är det bråttom. På några få dagar eller veckor ska avtal ingås som påverkar hela länders liv i decennier framåt. Ingen tid finns för en verklig och öppen konsekvens- och riskanalys, för remissförfarande och debatt i de djupa folklagren. Besluten ska bara nöjaktigt pressas igenom i parlamenten.
       Den fullständigt moderna makten vill få oss att tro att det inte finns några val - att den är maktlös och handlar utifrån en ren nödvändighet. Det är den enda vägens politik, som inte tillåter sig att presentera bättre eller sämre val, utan inget val alls. Vare sig det är krisen, naturen, nationen, unionen eller situationen som tvingar fram politiken, så kräver den ett diskussionslöst accepterande. Detta är falskspel.
   
  Det finns val, kanske inte alltid så trevliga, men ändå val. Varje dag och varje stund görs det val. Detta, om inget annat, kan IMF-rapporten lära oss. I eurokrisens hittills värsta stunder, i Grekland 2010-2012, gjordes val, ibland för att pengarna fanns eller saknades, ibland för att den politiska viljan fanns eller saknades. Diskussioner fördes, på den överstatliga nivån, tvivel fanns på den överstatliga nivån. Man hade kunnat fatta andra beslut. Hade andra beslut fattats hade till exempel den offentliga grekiska skulden varit lite mer fransk och betydligt mer privat. I vilket fall som helst behöver dessa utrymmen av val återerövras till demokratin. Dessa utrymmen, och lite till.
       Det är verkligen kris i Europa, en demokratins kris.

2 juli 2013

Dysfunktion

Varför är vissa byråkratier dysfunktionella? Vissa samhällen rentav? Världsbanken anger Sverige som ett av de länder med den effektivaste statsapparaten i världen. Grekland däremot ligger relativt lågt bland utvecklade länder, men inte extremt lågt i ett globalt perspektiv.
      Internationella Valutaunionen (IMF) uttrycker i sin grekiska rapport förvåning över hur dysfunktionell byråkratin visat sig vara i Grekland - mer ineffektiv än man kunnat vänta sig utifrån Världsbankens effektivitetssiffror. Förändringar och reformer har visat sig vara nästintill omöjliga att få genomförda. Man skriver att "administrative capacities in Greece do appear to be extremely weak" (punkt 50).  Försiktigt antyds att man kanske borde ha anat detta innan, utifrån erfarenheter från tidigare samarbeten med Grekland. Detta tycks dock inte ha brutit igenom den programmatiska optimismen i projektets början.
       Alla som besökt den grekiska vardagsverkligheten bara några meter utanför turistghettona vet hur illa saker brukar fungera, från högt till lågt. En busstidtabell för maj förväntas gälla i juni också, åtminstone kanske och ungefär, och med en massa skrik och gap.
       Byråkratin är dysfunktionell. De olika myndigheterna och institutionerna tycks inte ha styrsel  över sina lägre nivåer. Det gäller inte bara de fall då anställda medvetet protesterar mot demokratiskt tvivelaktiga beslut, till exempel det att stänga ner sändningarna från den statliga televisionen nyligen. De anställda vägrade då lämna TV-huset och fortsatte att sända på webben. Ett domstolsbeslut gav dem senare rätt, och bedömde den snabba nedstängningen som lagvidrig. Men det handlar också om ren desorganisation.
       Varför är Sverige så effektivt och Grekland så ineffektivt? Finns det kanske dolda fördelar i ineffektiviteten som vi inte insett i Sverige, eller är den bara en förlust för alla inblandade? Jag har inte svaren på de frågorna.

1 juli 2013

Exodus

2010 var det krisens år då Internationella Valutaunionen (IMF) i Grekland begynte sitt Stand-By Arrangement som ett räddnings/låneprogram kallas på nyspråk. Tre år efteråt publicerades de först hemliga resultaten av den verbala obduktion man genomfört på programmets lik.
       Man talar i obduktionsrapporten bland annat om den ändå tänkbara möjligheten att Grekland ställt in sina betalningar 2010, gjort statsbankrutt och i så fall antagligen obönhörligt startat ett kaotiskt uttåg ur eurozonen. Varför valde man inte den vägen?
      IMF anger ett par klart mätbara ekonomiska skäl: en exodus ur euron skulle troligtvis ha orsakat panikartade uttag ur bankerna. Grekland hade dessutom sedan första halvåret 2010 gjort sig omöjlig på den privata lånemarknaden. Inga lån gick mer att ta. Man hade behövt stå på egna ben för att kunna göra sig helt omöjlig i eurozonen, och det kunde man inte. Det som skulle ha krävts var en  primär budgetbalans - dvs att inkomster och utgifter före ränte- och skuldbetalningar gick ihop. Där var man inte på långa vägar 2010 - extrema ingrepp i statsbudgeten hade krävts för att kunna stå fri från både skuld och hjälp, och detta skulle enligt IMF ha lett till en ännu större krympning av BNP än den vi faktiskt sett.
       Någon gång 2012 eller 2013 anses Grekland uppnå primär budgetbalans och skulle teoretiskt sett kunna be både trojkan och eurozonen att flyga och fara. Inget tyder dock på att det håller på att hända.
       IMF tar förstås inte upp moraliska, politiska och militära skäl. Hur mycket moral ett land eller själva europeiska unionen har är en helt okänd faktor, men att det kan finnas säkerhets-politiska överväganden i Greklands fall tas upp i en kommentar i maj i år i Kathimerini . Grekland ser EU-medlemskapet som ett skydd mot geopolitisk isolering, skriver man. NATO har tidigare hjälpt Grekland mot Turkiet, men med mindre NATO-närvaro i Europa förväntar man sig att EU-grannarna griper in om de ständiga gränskonflikterna med Turkiet trappas upp till något riktigt allvarligt.
       Fransk och tysk militär mot Turkiet, för att skydda Grekland? Är detta något man ens kan föreställa sig utanför det grekiska självmedvetandet? Om detta är skälet att stanna i eurozonen, är det inte ett riskabelt självbedrägeri?