En ny värld

På Nelson Mandelas stora minnesceremoni i Soweto förra veckan var det inte de gamla vanliga misstänkta som fördes samman för att hålla tal. Varken Sarkozy eller Hollande, Cameron, Blair, Europeiska Unionen eller SIDA förde sin talan. Istället talade afrikanska unionen och ANC, naturligt nog, och vid sidan av dem Kina, Indien, Brasilien och Kuba. Barack Obama tycktes mest passa in i bilden tack vare sin godartade personlighet och sin afrikanska etnicitet, inte egentligen i egenskap av USA:s president. Maktförhållandena i världen håller på att skifta och det syntes i Soweto. Kvinnornas starka närvaro var påfallande. Det vitaste man kom i närheten av i sällskapet var västvärldens utstötte Raúl Castro.
       Europa är inte längre världens centrum med armen utsträckt mot Nord-Amerika. Kanske kan Europa i framtiden istället vara en kontinent bland kontinenter - en fredlig sådan.
       Kongo måste vara en av de senaste seklernas mest missionerade länder i världen. Men i ett decennium, eller ett par, har en ström av missionärer gått från Kongo till Europa, ett Europa som kongoleserna anser har förlorat sin själ och andlighet.
       Under tiden, i Gävleborgs län, bedriver några få nigerianer evangelisation ute i småsamhällena i skogen. De har lämnat teologiseminarierna i Lagos eller Ibadan för att lära sig svenska och missionera bland de klentrogna skogsborna.
       För tusen år sedan hade de säkert blivit ihjälslagna. Det är ändå en fredligare värld nu. De tycks ha fri lejd.

Bra försök, Reinfeldt

Nu när alla firar minnet av Nelson Mandela har moderaterna fått frågan varför de som enda parti inte stödde kampen mot apartheid. (Varför skulle de ha gjort det? kan man ju undra.) Mandela gillar man dock. Medan ANC var inriktat på våld, säger Fredrik Reinfeldt, så vände Mandela personligen riktningen åt ett annat håll.
      I sitt korta uttalande lyckas Reinfeldt på en och samma gång urskulda moderaterna, misskreditera ANC och rädda Mandela över till den individualistiska ideologin. Man kan rentav se framför sig den kommande Disneyfilmen med Mandela som hälften jultomte hälften lejonkung. Även Eko-reportern gör eftergifter åt Reinfeldts håll genom att säga att Mandela aldrig var en partipolitiker, utan arbetade för mänskliga rättigheter.
       I själva verket var Mandela från unga år fram till sin död trogen ANC, ett ANC som kämpade, inte för några abstrakta mänskliga rättigheter, utan mot ett mycket konkret och våldsamt apartheidsystem. Tidvis var man beredd på en våldsam kamp.
       Under ett antal famösa tebjudningar försökte PW Botha få över Mandela på sin sida genom att locka med frigivning. Han ville slå in en kil mellan Mandela och ANC, genom att få Mandela att avsäga sig anknytningen till ANC:s våldsamma kamp.
       Botha lyckades aldrig, och det gör inte Reinfeldt heller.

Paus

Tyvärr har det blivit en paus på bloggen på grund av mitt diskbråck, men förhoppningsvis ska pausen inte fortgå alltför länge.