21 november 2015

Gamla ord för en ny verklighet

Arkaiska nästan utdöda ord återuppstår till ett nytt och skrämmande liv. Som gryningsräd i Paris, skeppsbrott utanför Lesbos, kalifat i Syrien, korsriddare som ännu ej har siktats, landsförräderi i Ebba Busch Thors retorik.
     Andra som väntar på att få återvända: barmhärtighet och nåd. 

18 november 2015

Krig och fred

"Livet gick emellertid sin gilla gång alldeles oberoende av relationerna till Napoleon Bonaparte och alla inre reformer - det väsentliga var som förr alla de tusen frågorna om hälsa och sjukdom, arbete och vila, vetenskap och konst, poesi och musik, kärlek och hat."
Leo Tolstoj, Krig och fred 1873

Väggmålning, Zakynthos Grekland

12 november 2015

Lyxfällan - en bild av svensk trygghet

I många avsnitt av Lyxfällan - och jag har sett väldigt många - slås jag av att man har en Carpe Diem -skylt uppskruvad på väggen. Ska man tro på ett samband mellan livsmottot Fånga dagen och kronisk skuldsättning? Men då skulle man behöva undersöka de hem som inte är i grav skuldsättning, och se hur många av dem som också har Carpe Diem på väggen, och är allmänt besatta av heminredning och ljuslyktor. Kanske är det lika stor andel.
     Lyxfällan är bra underhållning för den som inte själv är skuldsatt, som hunduppfostringsprogram när ens egen vovve är ett smärre under av socialisering. Och vad är det värsta som händer familjerna? En loppis. Att tvingas sluta röka, dricka cola och äta pizza. Svårt nog att tvärsluta med flera missbruk samtidigt, men trots vissa mumlande hot från programledarna ställs de aldrig på bar backe. Inte heller blir de utan mat, sjukvård, dagis eller framtida utbildning för barnen.
     Det är något lugnande att man kan skuldsätta sig så in i väggen, och att lösningen ändå blir så vardagligt acceptabel. Tacka en skattefinansierad allmän sjukförsäkring för det, en subventionerad barnomsorg och en fri utbildning. Sverige låter inte sina medborgare gå under av konsumtion.
     Ett lands skuldkris kan inte alls liknas vid Lyxfällan även om vissa både höga och låga personer försöker göra det gällande. Dels för att länder sällan betalar av sina skulder, utan mest bara räntan, medan det mesta av skulden försvinner i tillväxt och inflation. Dels därför att länder har ansvar för sin säkerhet, sin befolknings hälsa och utbildning, och några tusental andra ting. Att sälja ut ett vattenverk är inte samma sak som sälja platt-TV:n på loppis, helt enkelt för att tillgång till vatten är något livsnödvändigt för medborgarna.
     Ett mer oroande perspektiv för svenskt familjeliv än den kantnaggade idyllen är de deltagare som nekar sina barn glass, fredagsmys eller idrottsaktiviteter, medan de helt lugnt berättar att de aldrig nekar sig själva en ljuslykta, en pizza eller en resa. Min tidigare övertygelse att även den mest själviska person inkluderar sina barn i självomsorgerna tycks komma på skam.