Det har inte hänt någonting, det var inte jag och dessutom var det inte meningen

Dels har jag inte fått något mail från dig och dels hade jag fått något så hade det säkert drunknat bland spammen från Nigeria, dels har jag svarat för länge sedan, dels var mailet så gnälligt att det inte var värt att svara på.
       Dels har vi inga register över romer alls, och hade vi något var det över kriminella, och då menar jag speciellt tvååringarna som redan suttit och gluttat på laptopen de tänkte sno från dagis.
       Dels har Nicolas Sarkozy inte alls mottagit 32 gånger det tillåtna beloppet till sin presidentvalskampanj från Liliane Bettencourt, och hade han fått några pengar av henne så var det för att han var värd det! Om han blev bästa kompis med Frankrikes rikaste kvinna just sedan hon blev dement så var det dels för att diskutera frågor om statsnyttan med henne, ungefär som när Sokrates diskuterade detta samma ämne med Platons bror Glaukon. Om man skulle fråga Madame Bettencourt själv skulle hon svara dels Qui Nicolas? dels Que république? och Donnez-moi underlagskrämen.
       Paris, modehusens och mutkolvarnas paradstad. Människor, jordens sämsta lögnare, en gråsparv och en gräshoppa skulle göra det bättre!

Hunden som filosof

Platon låter i Staten Sokrates säga att hundar är sanna vishetsvänner därför att de betraktar som vänner dem de känner, och fiender dem de inte känner. En hund kan vara mild och kärvänlig, såväl som vild och argsint. En hund har urskillning och alltså är han en vän av visheten, en filosof.
       I New York Times kan man läsa om hur man övertalat hundar att gå in i magnetkameror och där kunnat konstatera att samma del av hjärnan lyser upp vid kontakt med matte eller husse som hos mänskor när de träffar någon de gillar. Vänskap alltså, kärlek rentav.
       Alla som umgåtts mycket med hundar vet att de kan visa den starkaste vänskap likaväl som att att med blicken i fjärran sitta och filosofera över det ena eller det andra. Om Platon hade umgåtts mer med den arbetande delen av befolkningen hade han kanske också tillerkänt dem, oss, en förmåga till tankebredd och rentav vishet.
Platon:Staten

En gyllene staty i Delfi

När Sokrates diskuterar kärlekens natur med Faidros under en platan någon gång på 400-talet före Kristus, lovar Faidros att resa en staty av guld över de båda i Delfi om Sokrates lyckas hålla ett bättre tal om kärleken än det de tidigare hade läst.
       Så svor arkonterna, härskarna i Athen på den tiden, att om de lät sig korrumperas av gåvor skulle de resa en staty i guld över sig själva i naturligt storlek i Delfi.
       Bättre det än dagens härskares åtalsfrihet...
Platon:  Faidros