Kungahuset - extra lättläst

Det svenska kungahuset har en hemsida som utmärker sig genom att vara abnormt enkel, använda små ord och långa avstånd emellan dem. Här finns många fotografier och framför allt vidsträckta vackert vita ytor. Man kan då något förvånas över knappen Lättläst som ännu en grad förstorar stilen och framför allt mellanrummen mellan orden.

       Ska småbarn läsa detta, eller illitterata? Chimpanser utbildade i teckenspråk? Som väl alla vet finns det inget samband mellan dyslexi och dumhet. Tyvärr, med tanke på vårt statsskick, utesluter dock inte dyslexi dumhet.

       Märkligt nog är den extremt lättlästa versionen om monarkin mer korrekt än den lite ordrikare: den säger att det är 70 kungar vi vet namnet på under årtusendenas dimma, alltså övriga ej; medan den svårlästa hävdar att vi känner dem alla.

       De mest spännande kungar är de som saknar historiskt belagd existens, de som Vilhelm Moberg skrivit om i Min svenska historia, dessa mytiska personer som kunde dö genom att förtrollas in i en sten, eller drunkna i ett mjödkar då de firade jul – eller drack jul som man gjorde på den gamla goda tiden.

       Den nya tidens konungar är ju så trista - inte ens skriva musik kan de. Det enda skälet att behålla monarkin jag kan tänka mig är Karl den XII:s marsch. Eller ur ett globalt perspektiv: kung Henrik VIII:s madrigal Pastime with Good Company.

Hägringen i Saint-Tropezbukten

Vår kung har i sitt ständiga politiska förutseende redan 2003 besökt Caymanöarna, rapporterar Aftonbladet, inte som ett statsbesök utan mer för att studera hur det blåser i palmerna kan man anta. Kunde han ana redan då att familjen B skulle lieras med den caymanska eliten genom giftermål? Kanske var det mer av ett önskemål som nu ser ut att gå i uppfyllelse, om ett rent gammaldags äktenskap baserat på solida ting som inflytande och ekonomi.
       Annars är Sainte-Maxime i Frankrike familjens favoritresmål på somrarna, där man ärvt pr Bertils Villa Mirage men knappast hans folkliga intresse för att spela boule med kreti och pleti. Denna lilla sympatiska rivieraby där man går man ur huse för att fira våren, sommaren och säkert också hösten vid caféer och på stranden, där även småfeta medelålders madamer tycks betrakta sig som vackra, och deras manliga vänner likaså, där solen strilar över hela mänskligheten, där har man byggt den nya landsvägen två eller tre decimeter från ätten B:s stenhus som på andra sidan möter havet. I gengäld slipper man se familjen B som bommat för sidan mot vägen med fönsterluckor och persienner, en fullständig dead space, och vänt sig mot havet och sin egentliga hemhörighet - Saint-Tropez med sina glimrande ljus tvärs över bukten, en flimring bort med en överdimensionerad motorbåt.
       Det typiska vykortet över orten är ett med två hundvalpar av retriever-typ liggande i varsin hängmatta i varsitt hörn av kortet med en stor vy av bukten under och texten "Vacances relax au Sainte-Maxime". Synd bara att kaffet är så svagt.

Ögruppernas ögrupp

Söderhavets Caymanöar, denna brittiska grupp av öar döpt efter en krokodil, tänkte förra året nästan införa inkomstskatt. Man tänkte sig att icke-medborgare som jobbade där och tjänade mer än 250 000 om året skulle betala 10% i skatt. Det skulle ha inneburit slutet på en epok, men så blev det heller inte av.
       Familjen B:s blonda dammvippa, pr Madeleine, har nyligen förlovat sig med en caymanit som inte bor där, en vars blotta företag är bosatt.

       Även premiärministern av Qatars lilla blåvita eka känner en samhörighet med öarna och låter fladdra för vinden den stolta krokodilflaggan. Inte heller denna skuta är alls fysiskt bosatt där, utan ligger i hamn i de södra förorterna av Europas största krishärd Athen.
       Åh globalisering, om de provencalska trubadurerna ännu levde och kunde besjunga dig med många rim, några smeksamheter och en lätt lindrig obscenitet.

Agamemnon - en relativ härskare

                                 "nej inte en gång Agamemnon
som nu berömmer sig av att vara achaiernas främste."

På vilket sätt är Agamemnon kung?

Bara i den mån han är den främste av grekerna (achaierna).
Och det anser sig han sig själv vara.
Men anser andra det?
Och han själv anser det just nu.
Imorgon vet ingen.
(Iliaden av Homeros, Sång 1, rad 90f, tolkning Ingvar Björkeson)