Åt ångest gläd dig

Den persiske poeten Rumi, född i Afghanistan, mystiker, sufier, skriver:
"Åt ångest dig gläd, åt ångest och förnedring, ty ångest och förnedring är den                repets snara hvarmed Den Högste drar dig Hem till Sig."
       Man kan inte bara sitta i soffan och rapa av lycka, mätt på grillbiffar, solsken och öl, hur mycket man än vill det. Att vara människa är någonting mer än det.
       Förr eller senare drabbas man av kärlek, sorg och uppgifter i livet. Eller ångest, för att inte leva tillräckligt, ångest för att inte tillräckligt ha drabbats av kärlek, sorg, glädje eller de mystiska uppgifterna att leva för.
       Det är bara att be om att få drabbas.

Zeus - Magnificat

I Odysséen ger sig Odysseus son Telemachos av för att söka efter sin far. Han tas emot i Pylos, och i Sparta av kungarna där, först som främling, men även som en som ser ut att vara av guda- och konungasläkt.
       Odysseus själv har hållts fången av en nymf på en avlägsen ö och äntligen sluppit fri. När hans flotte kapsejsar efter sjutton dygn på havet tvingas han simma i tre dagar och tre nätter och sedan ta sig i land som en eländig, gammal och uppsvullen tiggare, indränkt av saltvatten, skrämmande flickorna som får syn på honom. Skrämmande alla utom Nausikaa, kungadottern.
 "Nej, en nödställd han är, som vilsedriven har kommit,
och som har rätt till vår hjälp, ty främlingar alla och arma
äro sända av Zeus, och den ringaste gåva kan glädja."
      Visserligen är fajakerna misstänksamma mot främlingar - de bor så långt borta att knappt någon besöker dem, förutom gudarna - men en stackars främling skickar man inte bort hungrig och tomhänt. Det kunde hända vem som helst.
"Själv den olympiske Zeus åt människor skiftar ut lyckan,
såväl han vill åt envar, åt de höga såväl som de ringa."
       Till och med är det så att Zeus speciellt följer med främlingar, och de fattiga.
                                   "även åt Zeus må vi offra,
blixtens herre, som själv ledsagar det heliga armod."
       Och den fattige främlingen här visar sig vara hjälten Odysseus, ättling till Zeus. En främling kan vara vem som helst. En ängel.
       I jungfru Marias lovsång har världen redan ställts på ände, innan ens barnet är fött.
"Han störtar härskare från deras troner och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta från sig."
Makten och rikedomen är störtad i grunden. En fattig kan vara den viktigaste människan på jorden. En främling kan vara vem som helst. En gud, förklädd.

(Odysséen av Homeros, Sång 6 rad 206f, rad 188f, Sång 7, rad 180f, tolkning Erland Lagerlöf)

En stilla vecka i hjärtat

Nu är det stilla veckan, kanske inte utanför, för livet är stökigt. Livets själva uppgift verkar vara stökighet, för att pröva oss vad vi tål och orkar, för att se om vi går in i självförstörelse. Och ibland gör vi det.
       Men ibland går vi bara in i glädjen, eller den besöker oss utan speciella skäl. Man kan bygga sig en stilla vecka i hjärtat, och be för de sjuka, be för eurokrisens offer, be för krigens offer.

Sminkblogg

Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna
 mig på bål, men saknar kärlek , har jag ingenting vunnit.

 Paulus första brev till Korinthierna.  1 Kor 13:3

Bakgrundsfoto av fjäll: Sven Hörnell, Mitt Lappland

Askonsdag

Påven Benedict XVI har sagt att det är gott med ord och handling, men i livet behövs bön och lidande också.
       I den här världen härskar ordets människor med oinskränkt makt. Det kanske kommer en dag när det som ännu inte sagts får betyda något. En dag när det som ännu inte gjorts får existera. Inte ens idiotin orkar prata ständigt, inte ens övervåldet kan vaka alla nätter.
       Och fram till dess är världen vacker nog, snötäckt, full av sovande hundar och barn, dessa stunder av skönhet och ordning.