Massakern i Kandahar: Del 1. En stor barnunge

Han skulle aldrig göra något sådant, säger hon. Han älskar barn. Han är som ett stort barn själv. Hon sitter där storögd och liksom trött skrämd i blicken, en rundnätt kvinna med ett oskyldigt ansiktsuttryck, långt ifrån mediatränad. Hon vägrar tro att han varit inblandad, men när hon hör på TV att en 38-årig sergeant är den som har dödat de civila afghanerna i den senaste massakern, börjar hon be till Gud att det inte är hennes man.

       Den 11 mars 2012 gick Robert Bales ut från sin bas camp Belambi i Kandaharprovinsen i Afghanistan mitt i natten och dödade 16 civila med maskingevär. Så påstås det i alla fall. Nio av dem var barn. Först gick han till en by, sedan tillbaka till basen, och därefter till nästa närliggande by. De afghanska vakterna på basen såg honom båda gångerna han återvände, och slog larm. Ingen verkar ha tagit det på allvar eftersom han tog sig ut en andra gång, trots att han lär ha pratat om att döda och hans kläder var blodiga.

       Han är en amerikansk soldat som gör sin fjärde tjänstgöring i krig. Detta är första gången i Afghanistan, men tre tidigare gånger har han varit i Irak. En bilexplosion i Irak har gett honom en hjärnskada, hur allvarlig är inte offentligt, kanske var den svår, kanske inte mer än en hjärnskakning.

      Medan amerikanska media har spridit framför allt ett helt seriöst och hyfsat fotografi av Robert Bales, så visar de brittiska tabloiderna upp andra bilder, av en barnslig, skämtande och fånig man. En man som skulle göra sig bra på en teknisk högskola, men mindre lyckad i krig. Man kan se honom skojande med maskingevär med fåniga glasögon på sig, skojande med sitt ägg och korv till frukost, skojande med en dollarsedel med en kamrat och sedan fredligt grillande som vem som helst; allt detta i kamouflageuniform ute i krig. Han gör ett gulligt naivt intryck.

       Hans grannar och gamla vänner uppvisar den närmast typiska reaktionen av förvåning och misstro som inträffar när en bekant person begår ett missdåd. Hur skulle han, som är så snäll och hjälpsam, kunna göra detta? Men lager på lager skalas av, i nyhetsinslagen som följer på det första avslöjandet, av den exceptionella oskuld han tillskrivits. Vid ett tillfälle har han gett sig på en väktare utanför ett kasino och slagit honom i huvudet med ett soptunnelock, vid ett annat har han kört onykter, hamnat ute i skogen med bilen, lämnat bilen där och vandrat iväg mot stan i blodiga kläder. Följderna för honom har inte varit värre än att han behövt gå en kurs för att lära sig hantera sina aggressioner.

       Han gick in i militären några månader efter attacken mot World Trade Center 2001, enligt hans fru av patriotiska skäl för att tjäna sitt land. Men vid samma tid hade hans karriär som börsmäklare upphört då han bedrivit handel utan tillstånd och dömts för bedrägeri. Han ådömdes att betala över en miljon dollar i skadestånd och återbetalning till sina klienter. Ett pensionärspar vittnar om att deras tillgångar försvunnit, och inget skadestånd ännu synts till. Han tycks heller inte ens ha slutfört sina ekonomistudier.

       Några dygn före massakern drabbades hans trupp av en vägbomb som ledde till att en av Bales vänner fick ett ben amputerat. Sådana saker är legio i Afghanistan, liksom de afghanska civila dödsfallen för amerikanernas händer. Till och med president Karzai som har amerikanerna att tacka för det mesta, har sagt att landet inte tolererar fler civila dödsfall. En vecka efter massakern krävde han att amerikanska trupper skulle dra sig tillbaka från byarna. Vittnesmål av kollegor om kvällen innan massakern berättar om en Bales som drack whisky, såg en film om hämnd och talade om vägbomben.

       Ingen av de dumheter Robert Bales gjort innan tycks kunna förbereda en för det som skulle komma. Han framstår som hjälplöst naiv, och förstås bristande i mognad och ansvar, som så många av vår art. Men varför beväpnar man då en barnunge med maskingevär? Finns det helt enkelt inga andra att välja på?

Post scriptum 7 juni: För tre dagar sedan vittnade Robert Bales själv för första gången om händelsen och erkände sig skyldig till mord. Eventuellt kan han därigenom slippa dödsstraff. Han sa att han inte visste varför han dödat de 16.