Massakern i Kandahar: Del 3. Joint Base Lewis McChord

Robert Bales, som riskerar dödsstraff för att ha dödat 16 civila afghaner i deras hem mitt i natten, har i ett antal år varit stationerad vid Joint Base Lewis-McChord (JBLM) i staten Washington. Det är en av världens tolv största militärbaser, med 42 000 soldater och 15 000 civila anställda. Den har de senaste åren varit förföljd av nyheter om våldsutbrott – mord, självmord, tortyr, sexuellt våld – bland sina soldater såväl på plats i Irak och Afghanistan som på hemmaplan.

       En sergeant vid namn John Russell har i dagarna blivit dömd i krigsrätt för att mördat fem kollegor i Irak. Han sköt ner dem när han förgäves letade efter sin psykiater som dagen innan vägrat ge honom respass hem. Andra fall har blivit mycket omtalade. En soldat från JBLM organiserade dödspatruller för att attackera civila i Afghanistan. En soldat från JBLM började skjuta omkring sig på en nyårsfest som han sedan flydde ifrån, och slutade med att döda en vakt vid en nationalpark. En soldat från JBLM hällde tändvätska över sin fru och tände på. En soldat från JBLM använde skendränkning som uppfostringsmetod för att hans fyraåriga dotter inte kunde alfabetet.

       En snabb sökning i den lokala dagstidningen ger tyvärr samma bild av tragiskt, bisarrt övervåld. En man har våldtagit sin medvetslösa flickvän med en ölflaska medan han spelade in det på hennes telefon. En man har knivhuggit sin fru till döds och sedan våldtagit hennes 14-åriga dotter för att han ”älskade henne”. En kvinna har hjälpt sin man att tortera, döda och gömma hans autistiske styvbror i frysen. Alla tre soldater vid JBLM. Allt under tre månader.

       Myndigheternas officiella respons på kritiken mot JBLM har varit att man blåst upp vissa enskilda incidenter, och att dessa inte säger något om helheten. Eftersom det rör sig om en av världens största militärbaser kan man ju inte annat än vänta sig att en del brottsliga saker ska hända. Men hur mycket? Hur systematiskt? Och hur galet?

       Hur kan man veta vad som får en människa att skendränka sin dotter för att hon ska lära sig alfabetet? Det finns inga svar på sådana frågor. Men är det så att vissa yrken, vissa tider, vissa utbildningar, vissa militärbaser uppvisar en överrepresentation av bisarrt våld på oskyldiga människor, då är vi något på spåren.

       Krig traumatiserar människor, det avhumaniserar. Soldater kommer hem och ingen vill höra vad de har sett, vad de har upplevt, vad de har tvingats göra, velat göra, vad de har gjort. En soldat sa innan han sköt sig i tinningen att han ”sett och gjort saker som ingen Gud kan förlåta”. Hur kan vi tillåta en ordning där soldater gör vad de tror varken människor eller Gud kan förlåta, där fienden avhumaniseras, där soldater på ”fredsskapande” uppdrag blir offer för sin egen avhumanisering av fienden, offer för övervåldet, likväl som motståndarsidans stridande och landets civilbefolkning?

       John Snow som betraktas som den förste epidemiologen, gjorde en karta över det hårt koleradrabbade London 1854, och där kunde man se ett kluster, en ansamling, av kolerafall kring en viss vattenpump. Man stängde pumpen genom att ta bort handtaget på den, och genast minskade antalet sjukdomsfall radikalt. Detta var ett år innan man ens upptäckte kolerabakterien, men man hade en misstanke om att koleran var vattenburen.

       Om man gjorde samma sak med amerikanska militärbaser, eller europeiska för all del, vad skulle man då finna? Är våldet vid JBLM exceptionellt för att vara USA, och är basen mer våldsam än andra militärbaser? Våld i familjer är ju tyvärr allmänt förekommande i världens alla länder, och USA är ett av de länder i världen med högst mordfrekvens. Men finner man ett kluster av våld kring just JBLM så är det kanske dags att plocka bort handtaget, och reda ut vad som skiljer den från andra mindre våldsamma baser.

       Man kan inte alltid hitta orsaker – men man kan söka samband!