Sociologen Vilfredo Pareto hävdade att 20% av människorna gör 80% av arbetet, och att detta förhållande är tillämpbart på vitt skilda sammanhang.
Mänsklighetens historia visar på en rad olika sätt att organisera vem som gör arbetet och vem som har nytta av det. Relationen däremellan är något som kan starta krig och revolutioner.
Den som förfogar över andras arbetskraft är sällan nöjd med enbart detta. En ideologi byggs på detta förhållande, där den som tänker ut hur andra ska arbeta ser sig själv som överlägsen, mer andligt högstående och även bättre presterande.
Vem som är viktig och vem som arbetar är alltid en kontrovers. Två exempel från vitt skilda tider i Grekland kan ges. Platon och Aristoteles hävdade båda att den del av befolkningen som befattade sig med kroppsligt arbete, det vill säga bönder och hantverkare, var moraliskt lägre stående än de fria aristokratiska männen. Det grova arbetet bevisade att deras själar också var grova, utan att andra bevis behövde tas i fråga. I dagens eurokris har befolkningens lathet anförts som förklaring till Greklands extraordinärt dåliga läge. Statistiken från Eurostat visar på något annat - grekerna arbetar mer än andra européer, mer än tyskarna. Dock säger statistiken inget om andlig höghet.
I sin bok om människans ursprung som jägare och samlare skriver Lasse Berg om en nutida grupp i Kalahari som lever på uråldrigt sätt:
"I dessa samlargrupper finns det, precis som i alla andra kulturer, både hårt arbetande individer som jobbar mer än dubbelt så mycket som genomsnittet, och sådan som under längre perioder är extremt lata. Under en vecka lyfter dess knappt ett finger för att bidra till gruppens uppehälle; de varken samlar, jagar eller utför hushållsarbete. Ändå tycks en kultur ha vuxit fram som gör att gruppen kan acceptera också ett sådant asocialt beteende."
Jägar- och samlarsamhällen är ändå oerhört jämlika, jämfört med något sammanhang, kultur eller organisering som kommit efter dem, och likväl uppvisar de denna skillnad i ansträngning som krävs av olika individer.
Vilka är dessa lata personer som kommer undan, och hur lyckas de med sin bedrift att låta andra göra jobbet? Varje familj, vart förhållande och varenda arbetsplats har något av denna historia i sitt inre. Kanske är det inte utmärkande för ett geni att vara en person som gör storverk, utan tvärtom mer genialiskt att framgångsrikt slippa undan svett och ansträngning? Moraliskt halvruttet kanske, men en triumf för latheten över utmattning och förslitningsskador.
Mänsklighetens historia visar på en rad olika sätt att organisera vem som gör arbetet och vem som har nytta av det. Relationen däremellan är något som kan starta krig och revolutioner.
Den som förfogar över andras arbetskraft är sällan nöjd med enbart detta. En ideologi byggs på detta förhållande, där den som tänker ut hur andra ska arbeta ser sig själv som överlägsen, mer andligt högstående och även bättre presterande.
Vem som är viktig och vem som arbetar är alltid en kontrovers. Två exempel från vitt skilda tider i Grekland kan ges. Platon och Aristoteles hävdade båda att den del av befolkningen som befattade sig med kroppsligt arbete, det vill säga bönder och hantverkare, var moraliskt lägre stående än de fria aristokratiska männen. Det grova arbetet bevisade att deras själar också var grova, utan att andra bevis behövde tas i fråga. I dagens eurokris har befolkningens lathet anförts som förklaring till Greklands extraordinärt dåliga läge. Statistiken från Eurostat visar på något annat - grekerna arbetar mer än andra européer, mer än tyskarna. Dock säger statistiken inget om andlig höghet.
I sin bok om människans ursprung som jägare och samlare skriver Lasse Berg om en nutida grupp i Kalahari som lever på uråldrigt sätt:
"I dessa samlargrupper finns det, precis som i alla andra kulturer, både hårt arbetande individer som jobbar mer än dubbelt så mycket som genomsnittet, och sådan som under längre perioder är extremt lata. Under en vecka lyfter dess knappt ett finger för att bidra till gruppens uppehälle; de varken samlar, jagar eller utför hushållsarbete. Ändå tycks en kultur ha vuxit fram som gör att gruppen kan acceptera också ett sådant asocialt beteende."
Jägar- och samlarsamhällen är ändå oerhört jämlika, jämfört med något sammanhang, kultur eller organisering som kommit efter dem, och likväl uppvisar de denna skillnad i ansträngning som krävs av olika individer.
Vilka är dessa lata personer som kommer undan, och hur lyckas de med sin bedrift att låta andra göra jobbet? Varje familj, vart förhållande och varenda arbetsplats har något av denna historia i sitt inre. Kanske är det inte utmärkande för ett geni att vara en person som gör storverk, utan tvärtom mer genialiskt att framgångsrikt slippa undan svett och ansträngning? Moraliskt halvruttet kanske, men en triumf för latheten över utmattning och förslitningsskador.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar