6 mars 2015

Diagnos: Austerity fatigue

Hårt prövade mänskor prövas hårt igen. Sån är melodin med åtstramningar, att där tillgångarna är minst ska de strypas mest. Leden ska slitas mest där den varit som mest belastad. Den mest spruckna vägen ska trafikeras tyngst. "Vill man ha nånting gjort ska man be den upptagnaste i byn", säger ordförande Mao.
     Den har mest tillgång till vård som är friskast och rikast, så ser det ut överallt i världen. Och de som behöver vården mest är de minst försäkrade, de minst sannolika att ens vilja söka vård, de längst bort från vårdcentralen.
     De mest utmattade ska tröttas mer. De bekväma ska sparas allt besvär, de rika alla utgifter.
     Det nya Europas diagnos heter austerity fatigue, besparingsutmattning. För medan nationalekonomer lugnt kan sitta i TV och säga att en statsskuld är ingenting man betalar av tills den är slut, som en privat skuld; utan att tillväxten i ekonomin istället måste få skulden att krympa i jämförelse, så gör denna besparingsstränghet att allt bara krymper. Livet, förutsättningarna, företagen, uppfinningarna, de ungas möjlighet till utbildning, de sjukas möjlighet till friskhet. Själva horisonten krymper.
     De besparingsutmattade kan inte ens bli riktiga konsumenter och hålla hjulen rullande i samhällsekonomin. De usla lönerna ger dem en usel efterfrågan.
     Europa måste få växa istället, något positivt behöver skapas, byggas upp; även italienare, spanjorer och greker få vettiga löner och sociala rättigheter tills de förfärliga skulderna i Eurozonens periferi bleknar bort i sin futtighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar