Världshälsoorganisationen WHO skriver i en av sina senaste årsrapporter, (om finansiering av hälsosystem) om hur dyra insatser med låg nytta tenderar att dominera över billiga insatser med hög nytta inom världens sjukvårdssystem: "What is clear, however, is that for a variety of reasons, high-cost, low-impact interventions tend to be overused while low-cost, high-impact interventions are underexpolited". (Ur kapitel 4. More health for the money.) Detta är en av de faktorer som gör sjukvård ineffektiv. Oavsett om det är många olika faktorer som kan leda till detta tillstånd, så är det något som man behöver få kontroll över för att inte slösa på begränsade resurser.
På svenska sjukhus kan man se hur röntgenundersökningar nästan regelmässigt görs om då en patient skickats till ett nytt sjukhus. En röntgen som tagits på X-sjukhuset 7,5 mil bort räknas sällan som något tillförlitligt på sjukhuset Y, inte heller blodprover eller blodgruppering. I de få fall då man ändå har samma journalsystem tar man i alla fall om proverna för säkerhets skull. Vad de gjorde därborta kan man ju inte ta ansvar för.
I hög- och medelinkomstländer är ofta ultraljudsundersökningar under graviditet oerhört populära, och bruket har även börjat sprida sig till låginkomstländer. Trots mycket begränsad nytta för moderns eller barnets hälsa sker de i fattiga länder ofta på bekostnad av viktigare, enklare och billigare undersökningar, som till exempel tester för infektioner eller havandeskapsförgiftning. Ultraljud är högteknologiskt och kan ge de blivande föräldrarna en känsla av avancerad och säker sjukvård. Föräldrarna får också ofta reda på barnets kön och kan därmed börja köpa kläder i speciella färger, eller - som det rapporterats om i framför allt Sydostasien - bestämma sig för att ta bort ett flickebarn.
Vad kan man göra åt teknikanvändning som inte verkar gynna hälsan speciellt mycket? WHO anger som exempel jämförelser som gjorts i USA mellan olika delstaters vård. Om man ser att det i en del av ett land används mycket mer resurser på teknik och mediciner utan att det leder till ett bättre hälsoläge för befolkningen där så ger det en chans till jämkning av insatserna. Naturligtvis får man ta hänsyn till olika befolkningsgruppers skilda behov i denna ekvation, men det väsentliga är att insatser ska leda till bättre hälsa, annars är de bortkastade.
På svenska sjukhus kan man se hur röntgenundersökningar nästan regelmässigt görs om då en patient skickats till ett nytt sjukhus. En röntgen som tagits på X-sjukhuset 7,5 mil bort räknas sällan som något tillförlitligt på sjukhuset Y, inte heller blodprover eller blodgruppering. I de få fall då man ändå har samma journalsystem tar man i alla fall om proverna för säkerhets skull. Vad de gjorde därborta kan man ju inte ta ansvar för.
I hög- och medelinkomstländer är ofta ultraljudsundersökningar under graviditet oerhört populära, och bruket har även börjat sprida sig till låginkomstländer. Trots mycket begränsad nytta för moderns eller barnets hälsa sker de i fattiga länder ofta på bekostnad av viktigare, enklare och billigare undersökningar, som till exempel tester för infektioner eller havandeskapsförgiftning. Ultraljud är högteknologiskt och kan ge de blivande föräldrarna en känsla av avancerad och säker sjukvård. Föräldrarna får också ofta reda på barnets kön och kan därmed börja köpa kläder i speciella färger, eller - som det rapporterats om i framför allt Sydostasien - bestämma sig för att ta bort ett flickebarn.
Vad kan man göra åt teknikanvändning som inte verkar gynna hälsan speciellt mycket? WHO anger som exempel jämförelser som gjorts i USA mellan olika delstaters vård. Om man ser att det i en del av ett land används mycket mer resurser på teknik och mediciner utan att det leder till ett bättre hälsoläge för befolkningen där så ger det en chans till jämkning av insatserna. Naturligtvis får man ta hänsyn till olika befolkningsgruppers skilda behov i denna ekvation, men det väsentliga är att insatser ska leda till bättre hälsa, annars är de bortkastade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar