Varför behövs personal i sjukvården?

Stämpelklocka

Man kunde kanske tro att den moderna tekniken skulle sköta sig själv? Nej, tvärtom tycks det som om människor behöver tas om hand av människor för att bli friska.
       De senaste årens debacle med SJ visar på att även räls verkar behöva en mänsklig hand med en snöskovel i för att vara fungerande vintertid. Det är något pinsamt i det faktum att de moderna tågen inte klarar vintrarna, medan 1930-talets tåg gjorde det. Ett annat sätt att se på det är att den oerhörda kostnaden för teknikutveckling tvingar fram besparingar i personal. En del görs onödig, en del har man bara inte längre råd med. Det är idag omöjligt att skicka ut en mängd människor att skotta spåren och hacka bort is från växlarna. Men tågen är höghastighetståg.
       Moderna sjukhus fungerar ungefär på samma sätt. Högteknologi går hand i hand med nedminskning av personalstyrkan och vårdplatserna. PET-kamera, javisst, men rena golv? Njä. Skelettscint, protonstrålning och robotkirurgi, men inte alltid salar till patienterna. De överbelagda kan få bo i korridoren, sköljen eller på en eller annan läkarexpedition. Och kanske inte alltid, vid varje vårdtillfälle, nog med personal att uppmärksamma varningstecknen, näringsbehovet, begynnande trycksår eller oartikulerad smärta.
       Vid ett av landets universitetssjukhus drar man in personal med framför allt två argument. Det ena är det högteknologiska - att sjukhuset ska ligga på topp med den modernaste medicinska behandlingen, kirurgin och diagnostiken, och detta med en fix budget. När pengarna inte räcker sparar man på personalen. Det andra argumentet, eller kanske rättare sagt rationaliseringen av det förra, är att med moderna behandlingsformer blir vårdtiderna kortare och därför kan sjukhusets bemanning vara lägre.
       Medan det första argumentet är en fråga om hur man ser på innebörden av sjukvård, är det andra helt enkelt fel. Kortare vårdtider innebär inte mindre vård utan nästan alltid mer. Den patient som tidigare låg kvar ett antal dagar efter kirurgi, får nu åka hem och gosa sig i soffan hemma tills han blir bra, eller ännu hellre vara uppe och röra på sig. Det är helt i sin ordning, men det innebär också att allt som ska göras med patienten behöver göras på kortare tid på sjukhuset. Antibiotikabehandlingar, drän och katetrar som ska tas bort, röntgenkontroller, undersökningar och provtagningar, rådgivning för egenvård, planering för hemgång eller överflytt till hemsjukhus, planering med kommunen för äldre patienter, skrivandet av diverse intyg och recept - allt detta ska fortfarande göras, fast snabbare.
   

Tvättsäck

 In- och utskrivning av patienter är tidskrävande för både sjuksköterskor och läkare, och är inget som kan delegeras vare sig till robotar eller sekreterare: Att information samlas in och dokumenteras på rätt sätt kan vara avgörande för att patienten får rätt behandling och mediciner på sjukhuset, korrekt eftervård och uppföljning, och själv kan få reda på vad som händer och varför.
       Den pressade personalsituationen som råder i många delar av den svenska sjukvårdsapparaten inverkar negativt både på personal, patienter och anhöriga. Personal blir utarbetad och frustrerad, patienter får vänta orimligt länge på vårdåtgärder eller missar viktiga insatser och deras hälsa riskeras, anhöriga får ta stort ansvar och har svårt att få besked och förklaringar.
       Ett svenskt sjukhus idag liknar en familj som har allt det senaste av datorer, telefoner, läsplattor och systemkameror. De har väggarna täckta av TV-skärmar, men äter inget annat än äcklig burkpotatis och fiskpinnar. De har inte smakat färsk mat på tre veckor. De har inte råd.
       Sverige är ett av världens rikaste länder. Om vi har en sjukvårdskris är det för att vi har skapat den.