Eftermälet till de senaste veckornas eurozonsförhandlingar och nära-Greklandskrasch-upplevelse börjar nu skriva in sig i analyser och artiklar. I en intervju med sju av kontinentens stora tidningar breder Europarådets president Donald Tusk ut sina farhågor inför den politiska framtiden.
Den stora risken med Greklands-historien (läs här: hela Syrizas regeringstid, antiåtstramningsmandat, förhandlingar och framför allt det stora tydliga NEJ:et i folkomröstningen) är inte ekonomisk och finansiell smitta, säger han, utan politisk.
Hela den historien slutade ju i ett débâcle och nederlag för båda sidor med svåröverskådliga konsekvenser. EU-institutionernas har nu visat på sin rädsla för vänstern, och skräck inför folkliga beslut. Angela Merkel har uttryckt att det var nejet i folkomröstningen som fick lånegivarna att tappa förtroendet för Grekland, (och alltså inte den grekiska regeringens och Tsipras vacklande hållning).
Vad är det då Donald Tusk är rädd för? Atmosfären i Europa, säger han, stämningen, den stora allmänna debatten som råder nu, och situationen i Grekland med resultaten av det senaste valet (då Syriza kom till makten) och folkomröstningen. Man talar om nya ideologier, men detta är inte nytt, hävdar han. Hans intuition säger att strömningarna är riskabla för Europa: "Speciellt denna radikala vänsterillusion att man kan skapa ett alternativ till det traditionella europeiska ekonomiska synsättet."
Så pass rädda är eurokraterna för vänstern, för allmänna val, för folkomröstningar som inte går deras väg, för själva tanken att en europeisk politisk debatt uppstår där man börjar skönja alternativ till den etablerade deflationistiska ordningen.
"Min rädsla är att den ideologiska smittan är mer riskabel än den finansiella."
Låt oss hoppas.
Källa: Kathimerini, eng utgåva. (Min översättning)
Den stora risken med Greklands-historien (läs här: hela Syrizas regeringstid, antiåtstramningsmandat, förhandlingar och framför allt det stora tydliga NEJ:et i folkomröstningen) är inte ekonomisk och finansiell smitta, säger han, utan politisk.
Hela den historien slutade ju i ett débâcle och nederlag för båda sidor med svåröverskådliga konsekvenser. EU-institutionernas har nu visat på sin rädsla för vänstern, och skräck inför folkliga beslut. Angela Merkel har uttryckt att det var nejet i folkomröstningen som fick lånegivarna att tappa förtroendet för Grekland, (och alltså inte den grekiska regeringens och Tsipras vacklande hållning).
Vad är det då Donald Tusk är rädd för? Atmosfären i Europa, säger han, stämningen, den stora allmänna debatten som råder nu, och situationen i Grekland med resultaten av det senaste valet (då Syriza kom till makten) och folkomröstningen. Man talar om nya ideologier, men detta är inte nytt, hävdar han. Hans intuition säger att strömningarna är riskabla för Europa: "Speciellt denna radikala vänsterillusion att man kan skapa ett alternativ till det traditionella europeiska ekonomiska synsättet."
Så pass rädda är eurokraterna för vänstern, för allmänna val, för folkomröstningar som inte går deras väg, för själva tanken att en europeisk politisk debatt uppstår där man börjar skönja alternativ till den etablerade deflationistiska ordningen.
"Min rädsla är att den ideologiska smittan är mer riskabel än den finansiella."
Låt oss hoppas.
Källa: Kathimerini, eng utgåva. (Min översättning)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar