I Odysséen ger sig Odysseus son Telemachos av för att söka efter sin far. Han tas emot i Pylos, och i Sparta av kungarna där, först som främling, men även som en som ser ut att vara av guda- och konungasläkt.
Odysseus själv har hållts fången av en nymf på en avlägsen ö och äntligen sluppit fri. När hans flotte kapsejsar efter sjutton dygn på havet tvingas han simma i tre dagar och tre nätter och sedan ta sig i land som en eländig, gammal och uppsvullen tiggare, indränkt av saltvatten, skrämmande flickorna som får syn på honom. Skrämmande alla utom Nausikaa, kungadottern.
"Nej, en nödställd han är, som vilsedriven har kommit,
och som har rätt till vår hjälp, ty främlingar alla och arma
äro sända av Zeus, och den ringaste gåva kan glädja."
Visserligen är fajakerna misstänksamma mot främlingar - de bor så långt borta att knappt någon besöker dem, förutom gudarna - men en stackars främling skickar man inte bort hungrig och tomhänt. Det kunde hända vem som helst.
"Själv den olympiske Zeus åt människor skiftar ut lyckan,
såväl han vill åt envar, åt de höga såväl som de ringa."
Till och med är det så att Zeus speciellt följer med främlingar, och de fattiga.
"även åt Zeus må vi offra,
blixtens herre, som själv ledsagar det heliga armod."
Och den fattige främlingen här visar sig vara hjälten Odysseus, ättling till Zeus. En främling kan vara vem som helst. En ängel.
I jungfru Marias lovsång har världen redan ställts på ände, innan ens barnet är fött.
"Han störtar härskare från deras troner och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta från sig."
Makten och rikedomen är störtad i grunden. En fattig kan vara den viktigaste människan på jorden. En främling kan vara vem som helst. En gud, förklädd.
(Odysséen av Homeros, Sång 6 rad 206f, rad 188f, Sång 7, rad 180f, tolkning Erland Lagerlöf)
Odysseus själv har hållts fången av en nymf på en avlägsen ö och äntligen sluppit fri. När hans flotte kapsejsar efter sjutton dygn på havet tvingas han simma i tre dagar och tre nätter och sedan ta sig i land som en eländig, gammal och uppsvullen tiggare, indränkt av saltvatten, skrämmande flickorna som får syn på honom. Skrämmande alla utom Nausikaa, kungadottern.
"Nej, en nödställd han är, som vilsedriven har kommit,
och som har rätt till vår hjälp, ty främlingar alla och arma
äro sända av Zeus, och den ringaste gåva kan glädja."
Visserligen är fajakerna misstänksamma mot främlingar - de bor så långt borta att knappt någon besöker dem, förutom gudarna - men en stackars främling skickar man inte bort hungrig och tomhänt. Det kunde hända vem som helst.
"Själv den olympiske Zeus åt människor skiftar ut lyckan,
såväl han vill åt envar, åt de höga såväl som de ringa."
Till och med är det så att Zeus speciellt följer med främlingar, och de fattiga.
"även åt Zeus må vi offra,
blixtens herre, som själv ledsagar det heliga armod."
Och den fattige främlingen här visar sig vara hjälten Odysseus, ättling till Zeus. En främling kan vara vem som helst. En ängel.
I jungfru Marias lovsång har världen redan ställts på ände, innan ens barnet är fött.
"Han störtar härskare från deras troner och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta från sig."
Makten och rikedomen är störtad i grunden. En fattig kan vara den viktigaste människan på jorden. En främling kan vara vem som helst. En gud, förklädd.
(Odysséen av Homeros, Sång 6 rad 206f, rad 188f, Sång 7, rad 180f, tolkning Erland Lagerlöf)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar