17 oktober 2013

Ärketomheten och svälten

Är problemet med den nya ärkebiskopen att hon inte tror på fundamentala kristna övertygelser, som att Gud blivit människa? Eller är problemet att hon inte kan beskriva dem på något annat sätt än som mytologi och berättelser som om det var rätt så irrelevant om de var sanna eller inte? Det skapar en dimridå.
       Saul, eller Paulus som han kom att heta, visste att han inte delade tro med de kristna. Han gjorde allt för att bekämpa dem, tills den dag han träffades av blixten på väg till Damaskus.
       Samtidigt, det vill säga just nu, i en belägrad förort till Damaskus har religiösa ledare gett tillåtelse till de troende att äta hundar, katter och åsnor om de svälter. Så mycket lättare livet skulle vara att bära, för dem och för oss alla som hör talas om det, om detta vore berättelser helt enkelt, om mänskor som upplevde sig instängda och i sin känslomässiga frustration började käka på rent mytologiska hundar och åsnor. Om några decennier kommer historien kanske att berättas på just detta sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar