En ny värld

På Nelson Mandelas stora minnesceremoni i Soweto förra veckan var det inte de gamla vanliga misstänkta som fördes samman för att hålla tal. Varken Sarkozy eller Hollande, Cameron, Blair, Europeiska Unionen eller SIDA förde sin talan. Istället talade afrikanska unionen och ANC, naturligt nog, och vid sidan av dem Kina, Indien, Brasilien och Kuba. Barack Obama tycktes mest passa in i bilden tack vare sin godartade personlighet och sin afrikanska etnicitet, inte egentligen i egenskap av USA:s president. Maktförhållandena i världen håller på att skifta och det syntes i Soweto. Kvinnornas starka närvaro var påfallande. Det vitaste man kom i närheten av i sällskapet var västvärldens utstötte Raúl Castro.
       Europa är inte längre världens centrum med armen utsträckt mot Nord-Amerika. Kanske kan Europa i framtiden istället vara en kontinent bland kontinenter - en fredlig sådan.
       Kongo måste vara en av de senaste seklernas mest missionerade länder i världen. Men i ett decennium, eller ett par, har en ström av missionärer gått från Kongo till Europa, ett Europa som kongoleserna anser har förlorat sin själ och andlighet.
       Under tiden, i Gävleborgs län, bedriver några få nigerianer evangelisation ute i småsamhällena i skogen. De har lämnat teologiseminarierna i Lagos eller Ibadan för att lära sig svenska och missionera bland de klentrogna skogsborna.
       För tusen år sedan hade de säkert blivit ihjälslagna. Det är ändå en fredligare värld nu. De tycks ha fri lejd.

Bra försök, Reinfeldt

Nu när alla firar minnet av Nelson Mandela har moderaterna fått frågan varför de som enda parti inte stödde kampen mot apartheid. (Varför skulle de ha gjort det? kan man ju undra.) Mandela gillar man dock. Medan ANC var inriktat på våld, säger Fredrik Reinfeldt, så vände Mandela personligen riktningen åt ett annat håll.
      I sitt korta uttalande lyckas Reinfeldt på en och samma gång urskulda moderaterna, misskreditera ANC och rädda Mandela över till den individualistiska ideologin. Man kan rentav se framför sig den kommande Disneyfilmen med Mandela som hälften jultomte hälften lejonkung. Även Eko-reportern gör eftergifter åt Reinfeldts håll genom att säga att Mandela aldrig var en partipolitiker, utan arbetade för mänskliga rättigheter.
       I själva verket var Mandela från unga år fram till sin död trogen ANC, ett ANC som kämpade, inte för några abstrakta mänskliga rättigheter, utan mot ett mycket konkret och våldsamt apartheidsystem. Tidvis var man beredd på en våldsam kamp.
       Under ett antal famösa tebjudningar försökte PW Botha få över Mandela på sin sida genom att locka med frigivning. Han ville slå in en kil mellan Mandela och ANC, genom att få Mandela att avsäga sig anknytningen till ANC:s våldsamma kamp.
       Botha lyckades aldrig, och det gör inte Reinfeldt heller.

Paus

Tyvärr har det blivit en paus på bloggen på grund av mitt diskbråck, men förhoppningsvis ska pausen inte fortgå alltför länge.

Hälsa för alla

Allt blir inte sämre i världen, långt därifrån. Andelen fattiga minskar, andelen barn som överlever ökar. Andelen mänskor på jorden som får del av subventionerad hälsovård ökar också stadigt.
       Tänk dig själv att behöva betala kostnaden för en blindtarmsoperation med vad du har i fickan just för stunden. Det skulle kosta lite mer än 150 spänn...
       Världshälsoorganisationen (WHO) visar i denna lilla vackra film hur några låg- och medelinkomstländer arbetar för att uppnå täckning av hälsovård för alla. I den rika delen av världen kan man konstatera att till och med USA verkar ha lyckats med mästerstycket att införa allmän hälsovård detta år 2013.
       WHO-film: The many paths towards universal health coverage

Ärketomheten och svälten

Är problemet med den nya ärkebiskopen att hon inte tror på fundamentala kristna övertygelser, som att Gud blivit människa? Eller är problemet att hon inte kan beskriva dem på något annat sätt än som mytologi och berättelser som om det var rätt så irrelevant om de var sanna eller inte? Det skapar en dimridå.
       Saul, eller Paulus som han kom att heta, visste att han inte delade tro med de kristna. Han gjorde allt för att bekämpa dem, tills den dag han träffades av blixten på väg till Damaskus.
       Samtidigt, det vill säga just nu, i en belägrad förort till Damaskus har religiösa ledare gett tillåtelse till de troende att äta hundar, katter och åsnor om de svälter. Så mycket lättare livet skulle vara att bära, för dem och för oss alla som hör talas om det, om detta vore berättelser helt enkelt, om mänskor som upplevde sig instängda och i sin känslomässiga frustration började käka på rent mytologiska hundar och åsnor. Om några decennier kommer historien kanske att berättas på just detta sätt.

Livet är så fullt av jobbiga motsägelser

Eller så kanske det inte alls är så?

Det har inte hänt någonting, det var inte jag och dessutom var det inte meningen

Dels har jag inte fått något mail från dig och dels hade jag fått något så hade det säkert drunknat bland spammen från Nigeria, dels har jag svarat för länge sedan, dels var mailet så gnälligt att det inte var värt att svara på.
       Dels har vi inga register över romer alls, och hade vi något var det över kriminella, och då menar jag speciellt tvååringarna som redan suttit och gluttat på laptopen de tänkte sno från dagis.
       Dels har Nicolas Sarkozy inte alls mottagit 32 gånger det tillåtna beloppet till sin presidentvalskampanj från Liliane Bettencourt, och hade han fått några pengar av henne så var det för att han var värd det! Om han blev bästa kompis med Frankrikes rikaste kvinna just sedan hon blev dement så var det dels för att diskutera frågor om statsnyttan med henne, ungefär som när Sokrates diskuterade detta samma ämne med Platons bror Glaukon. Om man skulle fråga Madame Bettencourt själv skulle hon svara dels Qui Nicolas? dels Que république? och Donnez-moi underlagskrämen.
       Paris, modehusens och mutkolvarnas paradstad. Människor, jordens sämsta lögnare, en gråsparv och en gräshoppa skulle göra det bättre!