24 februari 2013

Idol

Att de gamla grekerna var intelligentare än vi är ingen nyhet. Inte om man talar om Sokrates, Platon och Aristoteles. Men att hela mänskligheten  nådde en topp 1000 år f Kr i trakten av Athen och att det sedan bara har gått utför är inte samma vardagsmat. En professor i utvecklingsbiologi på Stanford University hävdar att det är så, och att den genomsnittlige greken dessutom var mer emotionellt stabil och socialt integrerad än vad vi är nu. Samma sak med innevånarna i de övriga världsdelarna  två- till sextusen år tillbaka.
       På Kunskapskanalen går en dokumentär med titeln Är västvärldens storhetstid förbi? där man argumenterar för att västvärldens överlägsenhet som förr kunde baseras på vetenskap, demokrati, medicin och kanske överlägsen krigsföring numera bara har en hysterisk konsumism som olympisk gren - "retail therapy" -  shoppande för att överkomma alla livets frustrationer och svårigheter.
       Under tiden kan man fundera på vilka människor som får den största uppmärksamheten och det är vanligtvis de som inte gör något alls. Är vi så fullständigt utan riktning? Programledare som viftar med håret och ger tusentals intervjuer om hur de löser sin barnpassning, tonåringar som tävlar i sång,  kändisanhöriga som bloggar sönder sitt och barnens privatliv. En del har ju underhållningsvärde, som prinsessan som gifter sig med cirkusarbetare och prinsen som fyller hela Verbier med tomflaskor, andra är bara oförskämda och irriterande, som familjen K i Kalifornien, som ägnar dagarna åt att förolämpa varandra. Det gemensamma är en oerhörd självupptagenhet och en lika stor oförmåga att åstadkomma något bestående.
       Och de återfinns igen på en lokal nivå, i varje bekantskapskrets, de som det ständigt talas om, de som låter tala om sig, de parasitära, de självupptagna, de som gör inget och relaterar till ingen, de som aldrig orkar bry sig om världen och människorna omkring dem.
       Människan är en zoon politikon, säger Aristoteles, en samhällsvarelse, ett politiskt djur. Vi är inte gjorda för att strunta i allt omkring oss. Vi är gjorda för att bry oss, känna medlidande, lyssna, diskutera och kämpa för ett bättre liv för alla.

1 kommentar:

  1. Bravo! Det är märkligt hur hemmablinda vi kan bli, hur indoktrinerade med att vår tid är den bästa av tider. Det är också märkligt att vi är så fixerade vid att prestera och ändå hyllar sådant skräp. Men det är klart - att prestera är väl liktydigt med att tjäna pengar eller att synas (vara känd) oavsett vilka medel som använts för att nå dit, i den värld där vi nu lever.

    SvaraRadera