Olustigt att jobba? Motvilligt att göra det man ska? Är du i själva verket ovillig att åstadkomma något som helst konstruktivt och hittar på avledningsmanövrer för att undvika det? Som att läsa bloggar? Eller att skriva dem?
År 2011 fick John Perry IgNobel-priset i litteratur för just detta. IgNobel-priset är ett pris för forskning som först får en att skratta, och sedan att tänka efter. John Perry är professor i filosofi och man skulle kunna säga också expert på att skjuta upp saker - att prokrastinera. Han har dock förvandlat sitt uppskjutande till skön konst och filosofi. I essän How to Procrastinate and Still Get Things Done berättar han hur en människa med denna så vanliga karaktärssvaghet ändå kan få saker gjorda. Och inte lite heller.
Det viktigaste är att lura sig själv att man har en stor uppgift som man måste göra. Uppgiften ska i verkligheten inte vara så viktig som man inbillar sig, och framför allt inte särskilt akut. Därefter gäller det för den prokrastinerande människan att undvika denna motbjudande och arbetssamma uppgift genom att göra andra saker istället. Det är i själva verket genialiskt. Både överjaget och prestationsdjävulen bjuds in i detta självbedrägeri och lurar det enkla jaget att göra arbetsuppgifter som plötsligt framstår som både roliga och lätta jämfört med det man måste göra. Jag ska bara, säger det lättlurade jaget, och svirrar iväg som en virvelvind av arbete. Jag ska bara... Och vips är artiklarna skrivna, hunden badad, äpplena plockade och gåsen stekt.
Det enda man inte gjort är den där stora uppgiften som vid närmare påsyn kanske inte var så stor.
Vad lätt det är att lura sig själv! Nästan lättare än att lura andra.
År 2011 fick John Perry IgNobel-priset i litteratur för just detta. IgNobel-priset är ett pris för forskning som först får en att skratta, och sedan att tänka efter. John Perry är professor i filosofi och man skulle kunna säga också expert på att skjuta upp saker - att prokrastinera. Han har dock förvandlat sitt uppskjutande till skön konst och filosofi. I essän How to Procrastinate and Still Get Things Done berättar han hur en människa med denna så vanliga karaktärssvaghet ändå kan få saker gjorda. Och inte lite heller.
Det viktigaste är att lura sig själv att man har en stor uppgift som man måste göra. Uppgiften ska i verkligheten inte vara så viktig som man inbillar sig, och framför allt inte särskilt akut. Därefter gäller det för den prokrastinerande människan att undvika denna motbjudande och arbetssamma uppgift genom att göra andra saker istället. Det är i själva verket genialiskt. Både överjaget och prestationsdjävulen bjuds in i detta självbedrägeri och lurar det enkla jaget att göra arbetsuppgifter som plötsligt framstår som både roliga och lätta jämfört med det man måste göra. Jag ska bara, säger det lättlurade jaget, och svirrar iväg som en virvelvind av arbete. Jag ska bara... Och vips är artiklarna skrivna, hunden badad, äpplena plockade och gåsen stekt.
Det enda man inte gjort är den där stora uppgiften som vid närmare påsyn kanske inte var så stor.
Vad lätt det är att lura sig själv! Nästan lättare än att lura andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar