Den persiske poeten Rumi, född i Afghanistan, mystiker, sufier, skriver:
"Åt ångest dig gläd, åt ångest och förnedring, ty ångest och förnedring är den repets snara hvarmed Den Högste drar dig Hem till Sig."
Man kan inte bara sitta i soffan och rapa av lycka, mätt på grillbiffar, solsken och öl, hur mycket man än vill det. Att vara människa är någonting mer än det.
Förr eller senare drabbas man av kärlek, sorg och uppgifter i livet. Eller ångest, för att inte leva tillräckligt, ångest för att inte tillräckligt ha drabbats av kärlek, sorg, glädje eller de mystiska uppgifterna att leva för.
Det är bara att be om att få drabbas.
"Åt ångest dig gläd, åt ångest och förnedring, ty ångest och förnedring är den repets snara hvarmed Den Högste drar dig Hem till Sig."
Man kan inte bara sitta i soffan och rapa av lycka, mätt på grillbiffar, solsken och öl, hur mycket man än vill det. Att vara människa är någonting mer än det.
Förr eller senare drabbas man av kärlek, sorg och uppgifter i livet. Eller ångest, för att inte leva tillräckligt, ångest för att inte tillräckligt ha drabbats av kärlek, sorg, glädje eller de mystiska uppgifterna att leva för.
Det är bara att be om att få drabbas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar