På sossarnas kongress alldeles nyligen bestämde man sig för att inte jobba för en höjning av den minimala arbetslöshetsersättningen för icke medlemmar av a-kassan, utan istället en höjning av nivån och taket på a-kasseersättningen, och en sänkning av avgiften. Det kan ju låta rimligt när man har en försäkring att försöka få alla som behöver den att försäkra sig, och sedan få en rimlig ersättning, speciellt som man under de två senaste regeringarna närmast jobbat för motsatsen - att få ska försäkra sig - för att alliansen trott att man därigenom minskar fackens makt. De som inte är anslutna till arbetslöshets-försäkringen måste väl rimligtvis kvalificera sig till socialhjälp, eller vad det nu heter just i år, kanske försörjningsstöd - men så är tydligen inte fallet.
Nivån på den nämnda minimala icke försäkringsbaserade nödhjälpen för arbetslösa ligger på 223 kr/dag, och om den följer det vanliga mönstret för arbetslöshetsersättning betalas den ut fem dagar /vecka, i den mån man inte arbetar alls. Då landar man på 4 906 kr/ mån, eller 589 euro, farligt nära den grekiska minimilönen på 586 euro, sedan de drakoniska besparingsåtgärderna sänkt den i botten. Som alla förstår är det svårt att försörja man, barn och hund på en sådan lön, vare sig i Korinth eller Alvesta, men skillnaden mellan länderna är att grekerna förväntas arbeta för denna summa.
Så finns det förstås de som bara behöver göra sig onödiga på sina jobb för att casha in, som landstingschefen i Uppsala län - låt oss glömma hennes namn - som får 24 månadslöner till en summa av 4,3 miljoner för att ge sig av. Om man snällt avrundar denna förfärliga summa lite neråt till 2 miljoner om året, blir det 167 000 kr/ mån, eller
20 000 euro + kaffepengar.
Det enda intressanta i allt detta är självfallet kaffet. Hur länge behöver man egentligen arbeta för att ha råd med en kopp kaffe på något trevligt ställe? Om man räknar med att stackarna med minimiersättning eller minimilön slipper betala skatt, vilket är optimistiskt i överkant; att en sjuksköterska betalar 25% i skatt, och en landstingschef 35%, vilket kan vara att överskatta progressiviteten i vårt skattesystem; men något måste hon ju ändå betala - så blir kaffekoppsindex för denna fredag något som det följande.
Greken med minimilön får arbeta 45 minuter för sin kaffe frappé, medan en utsliten svensk sjuksköterska jobbar 11 minuter för sitt lite mindre spännande filterkaffe på en uteservering vid svandammen. Landstingschefen å sin sida behöver bara ävlas 2,2 minuter av sina 10-timmarsdagar för att det räcka till samma sak. Sedan måste man komma ihåg att alla landstingsanställda får äckligt kaffe fullständigt gratis på sina jobb, att den arbetslöse inte alls behöver arbeta för sitt kaffe, att landstingschefen inte heller gör det längre, arbetar; att greken ändå har fint väder, och att människor är märkliga varelser.
Den gode Homeros beskrev saken så här ca 700 f Kr:
" Som en redlig spinnerska lyfter
vågen i handen och jämnt fördelar vikter och ullgarn
för att få hop till sin usla lön och en nödtorft åt barnen"
(Iliaden av Homeros, Sång 12 rad 433f, tolkning Ingvar Björkeson)
Nivån på den nämnda minimala icke försäkringsbaserade nödhjälpen för arbetslösa ligger på 223 kr/dag, och om den följer det vanliga mönstret för arbetslöshetsersättning betalas den ut fem dagar /vecka, i den mån man inte arbetar alls. Då landar man på 4 906 kr/ mån, eller 589 euro, farligt nära den grekiska minimilönen på 586 euro, sedan de drakoniska besparingsåtgärderna sänkt den i botten. Som alla förstår är det svårt att försörja man, barn och hund på en sådan lön, vare sig i Korinth eller Alvesta, men skillnaden mellan länderna är att grekerna förväntas arbeta för denna summa.
Så finns det förstås de som bara behöver göra sig onödiga på sina jobb för att casha in, som landstingschefen i Uppsala län - låt oss glömma hennes namn - som får 24 månadslöner till en summa av 4,3 miljoner för att ge sig av. Om man snällt avrundar denna förfärliga summa lite neråt till 2 miljoner om året, blir det 167 000 kr/ mån, eller
20 000 euro + kaffepengar.
Det enda intressanta i allt detta är självfallet kaffet. Hur länge behöver man egentligen arbeta för att ha råd med en kopp kaffe på något trevligt ställe? Om man räknar med att stackarna med minimiersättning eller minimilön slipper betala skatt, vilket är optimistiskt i överkant; att en sjuksköterska betalar 25% i skatt, och en landstingschef 35%, vilket kan vara att överskatta progressiviteten i vårt skattesystem; men något måste hon ju ändå betala - så blir kaffekoppsindex för denna fredag något som det följande.
Greken med minimilön får arbeta 45 minuter för sin kaffe frappé, medan en utsliten svensk sjuksköterska jobbar 11 minuter för sitt lite mindre spännande filterkaffe på en uteservering vid svandammen. Landstingschefen å sin sida behöver bara ävlas 2,2 minuter av sina 10-timmarsdagar för att det räcka till samma sak. Sedan måste man komma ihåg att alla landstingsanställda får äckligt kaffe fullständigt gratis på sina jobb, att den arbetslöse inte alls behöver arbeta för sitt kaffe, att landstingschefen inte heller gör det längre, arbetar; att greken ändå har fint väder, och att människor är märkliga varelser.
Den gode Homeros beskrev saken så här ca 700 f Kr:
" Som en redlig spinnerska lyfter
vågen i handen och jämnt fördelar vikter och ullgarn
för att få hop till sin usla lön och en nödtorft åt barnen"
(Iliaden av Homeros, Sång 12 rad 433f, tolkning Ingvar Björkeson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar