Kungahuset - extra lättläst

Det svenska kungahuset har en hemsida som utmärker sig genom att vara abnormt enkel, använda små ord och långa avstånd emellan dem. Här finns många fotografier och framför allt vidsträckta vackert vita ytor. Man kan då något förvånas över knappen Lättläst som ännu en grad förstorar stilen och framför allt mellanrummen mellan orden.

       Ska småbarn läsa detta, eller illitterata? Chimpanser utbildade i teckenspråk? Som väl alla vet finns det inget samband mellan dyslexi och dumhet. Tyvärr, med tanke på vårt statsskick, utesluter dock inte dyslexi dumhet.

       Märkligt nog är den extremt lättlästa versionen om monarkin mer korrekt än den lite ordrikare: den säger att det är 70 kungar vi vet namnet på under årtusendenas dimma, alltså övriga ej; medan den svårlästa hävdar att vi känner dem alla.

       De mest spännande kungar är de som saknar historiskt belagd existens, de som Vilhelm Moberg skrivit om i Min svenska historia, dessa mytiska personer som kunde dö genom att förtrollas in i en sten, eller drunkna i ett mjödkar då de firade jul – eller drack jul som man gjorde på den gamla goda tiden.

       Den nya tidens konungar är ju så trista - inte ens skriva musik kan de. Det enda skälet att behålla monarkin jag kan tänka mig är Karl den XII:s marsch. Eller ur ett globalt perspektiv: kung Henrik VIII:s madrigal Pastime with Good Company.