Änglar finns!

På stationsplan i Uppsala, en dag i maj, framförde Teater Blanca sin föreställning med dikter och sånger av kända författare. De hade att trängas med resenärer, rökare, skolklasser; i ett ljudhav av bussmotorer, högtalarutrop, biltrafik och mobilpladder.

-Vill du se en stjärna?

       Det gemensamma utrymmet blir allt trängre i städerna. Det märks i stationsbyggnadens extremt få sittplatser för väntande, bredvid caféers och restaurangers bekväma soffor och stolar för betalande. Framför stationsbyggnaderna, den nya och den gamla, har oftast kommersen sin plats; taxi, bondemarknad, restaurang eller kiosk. Här finns inte en bänk att bara slå sig ner på, förutom just idag.
     
       I detta belamrade rum slog poesin igenom, människor samlades och lyssnade, ett leende tändes i ansiktet på de plötsligt förbipasserande.

-Du är så helvetes besviken på mig.

       Edith Södergrans så sönderciterade dikt Dagen svalnar fick ett nytt liv i ängelns mun. Han la till en ny sång till dikten - du är så besviken på mig, du är så helvetes besviken. 

Änglar finns!

       Du sökte en källa och fann ett hav. Du sökte en blomma och fann en frukt. Du sökte en kvinna och fann en själ. Du är besviken. 

       Inte ens en ängel kan göra alla nöjda. Kanske är han inte alls som människor vill ha honom. Kanske är han inte som du vill ha honom. Kanske är jag inte vad du vill att jag ska vara. Kanske är jag vad Gud vill att jag ska vara. Kanske inte. Låt mig dirigera mitt eget band.