Demokrati - en snubbeltråd för utveckling?

Internationella valutafonden (IMF) släppte i förra veckan sin hemliga rapport om Grekland sedan delar av den börjat läcka ut och blivit omskriven  i Wall Street Journal. Rapporten med den något kryptiska titeln Greece: Ex Post Evaluation of Exceptional Access under the 2010 Stand-By Arrangement handlar om bakgrunden till den grekiska krisen, räddningsåtgärderna, förhoppningarna, prognoserna och slutligen en utvärdering av de faktiska resultaten.
       Det finns mycket att säga om denna rapport. En av de mer anmärkningsvärda punkterna (eller en av de mest alldagligt normala) är punkt 48 som behandlar det för IMF:s ekonomer så obekväma folkstyret. På sitt nyprojektspråk gör IMF konstaterandet "ownership of the program did not extend far", vilket närmast kan översättas med att Grekland inte riktigt ägde reformprogrammet. Demokratiskt underskott kallades sådant förr i tiden, eller brist på legitimitet. Eller i klarspråk - folk hatade åtgärderna och gick ut och demonstrerade och kastade brandbomber.
       Kan ekonomer inte se detta på något annat sätt än att man försenas på den enda vägen fram, att tyvärr gör oresonliga människor det svårt att sälja ut landet, skära ner den offentliga sektorn och reformera arbetsmarknaden? Folkviljan som ett hinder för framgång? Som människor som enbart ser mörker är demokratin för dem en snubbeltråd, kanske med en landmina i ena änden. De samtidiga erkännandena att stryp- och svältmetoden inte riktigt gav de önskade resultaten ger en liten öppning för funderingar om kanske folkviljan till och med ur ett brutal-ekonomiskt perspektiv hade lite rätt.
       Fortsättning följer...