Ett till nation har spolats upp på stranden av stormvågor, Cypern, nästan krossat mot klipporna. Landet är i kris, säger nyheterna, utan att nämna krisen vid namn. Ett självklart namn kanske för de smarta, men inte för oss alla.
Kanske är krisens namn skuld? Nej, inte statens skuld i alla fall: 2010 var skulden 61% av BNP, som 2011 ökade till 72% , vilket i EU-sammanhang närmast är växelpengar, i vart fall under eurozonens genomsnitt. Men den privata skulden, av hushåll och företag, uppnår 275% av BNP, en nivå som överträffas bara av Irland.
Det annars speciella för Cypern är att bankerna är större än själva ön. Deras tillgångar är 7 gånger så stora som landets samlade BNP. Två inhemska banker, Laiki Bank och Bank of Cyprus har vardera tillgångar värda mer än 200% av landets BNP. Svenska Nordea är också närvarande: dess tillgångar uppskattas till 160% av Cyperns BNP. (Figur 3). Tillgångar får i detta fall inte förstås som något verkligt: de består till allra största delen av utlånade pengar som man hoppas ska betalas igen.
Cyperns kris tycks vara en bankkris. Många av bankernas tillgångar är lån in i den grekiska ekonomin. Man har dessutom gjort förluster genom förra årets grekiska skuldavskrivning. Nu måste landet vara berett att rädda sina banker, och för att göra detta slöt man igår ett avtal med EU och IMF om nödhjälp, dvs ett lån med inskrivna villkor.
Eftersom Cypern är, om inte ett skatteparadis, så ändå en skattesemesterort, med blott 10% i företagsskatt och tvivelaktiga ryska bankinsättningar, så vill man nu expropriera upp till 10% av de medel som är insatta på cypriotiska banker.
Återstår bara den demokratiska bagatellen att driva igenom det färdiga avtalet i parlamentet, helst snabbt, helst imorgon, innan bankerna öppnar på tisdag. Oppositionsledaren kallar presidentens handlande för förräderi. Presidenten säger att det finns ingen annan väg. Har vi hört detta förut? Europeiska parlament blir till ja-sägare eller bromsklossar, med orimligt liten makt och mikroskopisk möjlighet till debatt. Konsekvensutredning, någon?
Kanske är krisens namn skuld? Nej, inte statens skuld i alla fall: 2010 var skulden 61% av BNP, som 2011 ökade till 72% , vilket i EU-sammanhang närmast är växelpengar, i vart fall under eurozonens genomsnitt. Men den privata skulden, av hushåll och företag, uppnår 275% av BNP, en nivå som överträffas bara av Irland.
Det annars speciella för Cypern är att bankerna är större än själva ön. Deras tillgångar är 7 gånger så stora som landets samlade BNP. Två inhemska banker, Laiki Bank och Bank of Cyprus har vardera tillgångar värda mer än 200% av landets BNP. Svenska Nordea är också närvarande: dess tillgångar uppskattas till 160% av Cyperns BNP. (Figur 3). Tillgångar får i detta fall inte förstås som något verkligt: de består till allra största delen av utlånade pengar som man hoppas ska betalas igen.
Cyperns kris tycks vara en bankkris. Många av bankernas tillgångar är lån in i den grekiska ekonomin. Man har dessutom gjort förluster genom förra årets grekiska skuldavskrivning. Nu måste landet vara berett att rädda sina banker, och för att göra detta slöt man igår ett avtal med EU och IMF om nödhjälp, dvs ett lån med inskrivna villkor.
Eftersom Cypern är, om inte ett skatteparadis, så ändå en skattesemesterort, med blott 10% i företagsskatt och tvivelaktiga ryska bankinsättningar, så vill man nu expropriera upp till 10% av de medel som är insatta på cypriotiska banker.
Återstår bara den demokratiska bagatellen att driva igenom det färdiga avtalet i parlamentet, helst snabbt, helst imorgon, innan bankerna öppnar på tisdag. Oppositionsledaren kallar presidentens handlande för förräderi. Presidenten säger att det finns ingen annan väg. Har vi hört detta förut? Europeiska parlament blir till ja-sägare eller bromsklossar, med orimligt liten makt och mikroskopisk möjlighet till debatt. Konsekvensutredning, någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar